Here comes the great story about Sandra och Bosses vistelse i London, day by day.

Onsdag: Vi anländer i London och, hör och häpna, det är varmt och solen skiner! Så där springer vi omkring i alldeles för mycket kläder och alldeles för tunga väskor utan att hitta till vårt hostel på ett snabbt och effektivt sätt = jobbigt. När vi väl har hittat dit, jaa, då är vårt rum smockat. Vi hade hoppats att få bo i vårt 8-personers rum ensamma, istället var det fullt. Så det var bara att hälsa på sina roomies, tre svenska killar, en brasiliansk tjej, en engelsman och en snarkare med okänd nationalitet.

Efter det att vi fått våra saker till rätta och fräschat till oss så springer vi lite på stan, där vi rätt snart blir hejdade av två engelsmän som insisterar på att de ska ta hand om oss under vår vistelse och ger oss sina nummer. Vi valde dock att ta hand om oss själva, vilket vi också gjorde rätt så bra.

På kvällen så gick vi på en pub och sedan på någon nattklubb där de spelade lite sådär halvdålig musik, men stället var smockat och vi hade himla kul iaf. Det är bara att gilla läget och skaka lite extra på rumpan! Toalettsystemet i London är för övrigt hur coolt som helst. Det står en toa-tant inne på toaletterna som ger en tvål och papper när man ska tvätta händerna, drixar man henne så får man ta en klubba och spruta på sig lite parfym. Jag drixade henne med cirka 5 pund vilket kanske var lite väl snällt. Men jag fick iaf ett "God bless you" och ett hundratal nigningar så jag tycker att det var värt det, till och med nu i efterhand!

På bild: Sandra och brasilianskan Loisa, samt en Frida som är förvirrad av vänstertraffiken.

Torsdag: På morgonen, där vid klockan halv 9, så steg vi upp och gick direkt till Hyde park, bara efter cirka 4h sömn. Vädret var återigen super och dagen kunde inte annat än bli bra efter det att vi träffat Ewa, en islandskollega som numera bor i London och jobbar på en fin restaurant. På denna fina restaurant åt vi en trerättersmiddag med utsikt över Tower Bridge. Helt underbart.

På bild: Hydepark och Towerbridge.

På kvällen kilade vi direkt till en av Londons största inneklubbar, Movida. Kön var enorm och folk blev ratade allt eftersom. Just innan vi kom fram så blev en grupp på 25 personer avvisade. Väl framme berättade jag att vi skulle vara uppskriven på en lista och vips så var vi inne, utan att behöva visa namn eller legg. Movida var iaf hur coolt som helst, Kelly Rowland uppträde den kväll vi var den, och ja, kvällen skulle ha varit wunderbar om inte någon jäkel hade stulit Bosses och min jacka. Jag grinade inombords och var förbannad utombords.

På bild: Movida och fräsch Bosse.

Fredag: Vi steg återigen upp alldeles för tidigt. Vi räknade till cirka 2,5h sömn. Rände på stan gjorde vi innan vi satte oss ner och drack gratis champagne på hemlig ort. Gött.

På bild: Moi.

Vi middagstid så träffade vi Ewa i Camden Town och med henne gick vi till en pub som firade svensk midsommar. De hade dagen i ära en svensk meny, en svensk trubadur och allt som spelades på pubben denna kväll var svenskproducerat! Fullsatt kan man väl säga att det var, med en salig blandning av både svenskar och engelsmän (och säkert någon av någon annan typ av nationalitet). Höjdpunkten på kvällen var iaf när alla skulle sjunga svenska midsommarsånger och dansa kring en pelare som var klädd i blommor och skulle föreställa en midsommarstång. Stämningen kunde inte ha varit högre och jag har aldrig firat en sådan bra midsommar i hela mitt liv!

På bild: Folket på midsommar minus Ewa.

När pubben stängde så drog vi vidare till en bar där jag träffade Elin, Natha och Clair (Island och Norgekändisar). När även den stängde så hittade vi till en klubb som var skitcool! Den låg i en ombyggd teater/bio, bestod av fem etage och ett stort dansgolv som låg på bottenvåningen. Detta ledde till en fin utsikt ned på de shakeande människorna eftersom de fyra översta etagen bestod av balkonger.

På bild: Gänget från Norge, plus Bosse och Jill samt bild på Jill, Ewa och Bosse.

När klubben stängde så satte vi oss på en buss som skulle rulla mot vårt hostel, där startade Bosse allsång. Allt jag behöver säga är väl egentligen att hon hördes mest och värst.....

Lördag: Slitna krigare. Efter cirka 1,5 h sömn så "hoppade" vi upp ur sängen för att kunna tillbringa vår sista dag ute på stan i vackervädret. Jag kan säga att det var med tunga steg som vi vandrade omkring och tittade lite halvhjärtat på kläder. Vi hamnade efter ett tag i Hyde Park där svenskarna hade tagit över ett hörn och firade midsommar med en riktigt, dock väldigt liten, midsommarstång. Det var massvis av finklädda människor som satt och pick-nickade och lite då och då klev upp för att dansa och sjunga midsommardanser och sånger. Mys.

På bild: Hyde Park, en sovande Bosse.

Natten tillbringade vi på flygplatsen, där vi återigen sov väldigt lite. Så om folk tycker att jag går omkring och ser ut som ett spöke så är jag typ det. Kommer nog ta några dagar innan jag kan återhämta mig från en helt oförglömlig helg. Nästa gång jag åker till London flyttar jag typ dit.


Emilia är fräsch. Mums. Dregel. Gå in på frasses och säckla.

Hej! Jag förbereder er alla på ett nytt blogginlägg, precis som jag gjorde på föregående inlägg fast då var det en lögn (vilket ieförsig inte var menat som en lögn men av diverse anledningar så var det svårt att få tiden att räcka till att blogga under min Londonvistelse).

Så, Imorrn så kommer helt allvarligt ett nytt inlägg... Eller jag kanske ska säga senare idag för klockan är ju faktiskt över midnatt. Nu ska jag sova lite iaf.

Godnatt vänner och fiender!

Jadu, tjena!

Saker som jag inte kunnat namna pga. brist pa internet hos farmor ->

1. Pappas gamla bekanta fragar vem av jag och min lillebror som ar aldre av hans barn. Eeeeh. Vad tror du? Martin ar ju typ inte bara sex ar yngre an mig. Snallt.
2. Pappas andra gamla bekanta fragar om jag ar hans fru. Eeeeh. Vad tror du? Pappa ar ju typ bara lite mer an dubbelt sa gammal som mig. Snallt.
3. Beraknad medelalder pa mig blir i slutandan 32,5 ar. De ni!

Nu ska jag ut och ranna i London, utforligt inlagg fran England kommer imorrn!

Ciao.

Ps. Livet har ager. Ds.

Idag fick vi uppskattning på det bästa möjliga sättet. Vägen till mitt hjärta är genom magen, undra om Beate är medveten om detta? Hela städpatrullen, vilket för tillfället inte är så många, blev bjudna på lunch i restauranten. Förrätt, varmrätt och efterrätt! Oooh så gott. Speciellt efterrätten. Vem har kommit på att sötsaker inte ska vara bra för kroppen? Dumt påhitt iaf - I löööve it.

Den trevliga lunchen gick iaf från att vara just trevlig till att vara genant, detta när samtalsämnet byttes från var Victor och Patricia bor till min kropp. Tydligen blev mina kollegor väldigt facinerade över den när jag satt där och tryckte i mig min sista efterrättsbit. Men, de var snälla nog att försäkra mig om att det som inte syns nu kommer att synas om några år, så jag skulle vara helt lugn. Eeh? Seriöst? Jag har fått supergener, jag kommer alltid kunna äta vad jag vill, eller hur mamma och pappa?!

Nästa punkt är Uriawan, thailändskans, besatthet av min hudfärg. I Thailand är det fint att vara vit, så hon gillar min färg väldigt mycket. Hon berättade även för mig att jag skulle ha hur lätt som helst att hitta en man om jag åkte till Thailand. Dock skulle jag hellre vilja fara till Egypten och ta reda på hur många kameler jag är värd!

Idag har Sara och jag, förutom att ha jobbat, ätit god lunch och klättrat, hunnit med att titta på filmen; Revolutionary Road. Vilken besvikelse. Jag tyckte verkligen inte om den. Skådespelarna - mycket bra. Handlingen - mycket dålig. Leonardo Di Caprio och Kate Winslet trodde jag aldrig skulle kunna bli en flopp men jag får faktiskt bita mig själv i tungan och erkänna att det blev det.

Sist men inte minst så ska jag nämna något som jag helt och hållet hade glömt bort, för någon vecka sedan blev det strömavbrott i hela bygden, alltså i Noresund samt på Norefjell. Strömavbrott leder som de flesta vet att inget elektriskt fungerar. Var befann jag mig när detta inträffade? Jag hade just klivit in i en hiss. Blev jag fast där? Nej. Jag var så pass smart att när hissen slocknade och dörrarna började stängas framför mig så hoppade jag ut. Kunde ha blivit lite klämd men jag tog risken. Annars hade jag blivit fast där i typ två timmar. Nära döden upplevelse alltså.

Sverige på fredag!

Efter det att jag hade sett hur en äkta norsk nationaldag går till så önskade jag direkt att den svenska nationaldagen kunde bli näst intill lika stor som den norska. Samhörighet bland folket, en dag att fira med alla som bor i samma land.

Vad gör vi nationaldagen till? Ett tillfälle att önska vissa människor ut ur landet när det egentligen är den dagen då vi ska välkomna dem?

Jag har gått från att önska att nationaldagen ska bli gigantisk i Sverige till att nästan önska att vi inte hade någon alls. Vad ger det att ha en nationaldag när det man väljer att förmedla är hat? Är det inte den dagen då man ska sätta sina olikheter åt sidan för att fira?  

Nu känner jag att jag upprepar mig hela tiden, men jag är upprörd. Helt seriöst, bjuda in nazister till Skellefteå? Qué? Vad är det? Förändras människor någon gång till det bättre? I wonder.

Bojkotta nationaldagen.

Först och främst så vill jag bara säga att jag har enormt tråkigt och enormt lite att göra. Därmed har jag en anledning till att svara på dessa frågor som jag hittade på bosses blogg. Jag förväntar mig inte att någon ska läsa igenom mina svar, det skulle jag aldrig göra.. Då kanske ni undrar varför jag ens orkar lägga ner tiden att publicera frågorna samt svaren på min blogg? Tjaaa... Vad ger det att svara på frågor om ingen har en möjlighet att få veta svaren?


OKEJ, över en timma senare så ångrar jag mig. Jag kommer inte att publicera svaren, för helt seriöst, 320 frågor?! Inlägget blir ju så sjukt långt.  Men jag har iaf fördrivet tiden med att svara på frågorna. Så helt ovärt var det ju inte... (bara lite).

Nu ska jag gå och baka. HEJDÅ

(Ps. Det har snöat fyra gånger idag. Det är för tusan juni. Vad är det för stil? Ds.)

Dag: Tisdag
Väder: Sol
Ledig: Nej
Pessimist: Nej
Realist: Ja

Tolka det jag har skrivit ovan bäst ni vill, men så ligger det till iaf! Förstår ni nada så kika lite snabbt över det förra blogginlägget.

Nu är det iaf inte lång tid kvar, snart, väldigt snart, så kommer jag sitta på ett plan från Oslo till Stockholm, bara 10 dagar kvar nu. Åååå vad jag längtar. Min kropp suktar efter Sverige (fast främst efter OLW:s cream cheese chips).

Nu är det iaf decided att jag ska stanna här väldigt mycket längre än vad jag först hade planerat. Efter min, som de säger här, ferie så kommer jag hem igen i augusti, sedan åker jag tillbaka till mitt andra hem här i Norge den 10onde september. För att få lite mer hemmakänsla över stället så tror jag att jag kommer ta med mig mitt xbox eller något annat tv:spelsaktigt. Vem vet, jag kanske köper mig något nytt.. Hehe... Trots allt har jag ju faktiskt pengarna och jag tycker att jag förtjänar att unna mig något (fast det tycker jag även utan att ha några pengar alls men...).

Nej, vet ni vad, nu ska jag gå hem till min stuga och göra ugnspannkaka så att det står härliga till! Jag har trots allt 2 och ½ liter mjölk i kylen som måste användas!

So long people. Ciao.


England 06 och England 07, snart England 09..!