Vi ser det snöar, vi ser det snöar, det var väl roligt, hurra!
Nu blir det vinter, nu blir det vinter, som vi har önskat hurra!
Nu tar vi kälkarna fram, och vantarna på, och när vi åker i backen, ojoj vad det går!

Hur tolkar ni detta? Jag tolkar detta som ett stort och fett: Sandra och Sara hade rätt! I början av denna månaden (september) så snackade vi om när vintern skulle komma till Norefjell, när den första snön skulle komma. Vi både sa med säkerhet, i slutet av denna månad kommer den första snön ha fallit, eventuellt i början av nästa månad. Taaadaaa.. Sista dagen i september kom första snön! Woho! Prognoser säger att det kommer att komma rätt mycket snö i helgen också. Så på med täckisarna och mössan och ut och gliiiid.

På Kick Off kvällen fick vi som uppdrag att skriva en artikel om vår avdelning där vi hade blivit tilldelade högsta betyg (6/6 tärningskast), detta är våran, som Chef-Elin och jag skrev. Talaren, Sara, fick dock all ära (nej, nej, jag är absolut inte bitter). Men som Sara och jag pratade om, vem får mest cred, sångaren eller låtskrivaren? Vem blir ihågkommen? Sara var iaf en MYCKET flink talerska så hon förtjänar all beröm hon kan få! :-D

Så här har vi iaf största delen av housekeeping-gänget på Norefjell!

Någon som vet vilka A-ha är? Klart ni vet, om ni är uppdaterade. Om jag säger "Take on me" kanske det klingar till lite i huvudknoppen. Nu råkar det iaf vara så att sångaren i A-ha är norsk och han har bott här på hotellet i helgen. Wanna know what happend? Självklart var han den enda gästen på hela hotellet (och det var en hel del gäster här) som råkade checka in till ett smutsigt rum. Ischlo pichlo.. Menmen, sånt händer väl antar jag...

Annars då? Kick Off igår, en massa glad personal, varmrätt och efterrätt, gratis dricka och en massa dans. Fruktansvärt kul var det. Dock måste jag komma med underfund varför människor måste anta saker så himla snabbt. Antingen har det att göra med brist på andra saker att tänka på eller är det bara därför att det är roligt att fantisera fram saker. Hur som helst så ska jag framöver vara försiktig med att dansa för länge med en och samma person, för dansar man för länge med en och samma person så är det uppenbart att det har "hänt något".. Or not....

Här efter följer den nyaste låten med A-ha, som faktiskt fortfarande håller igång på musikfronten. Enligt min åsikt är låten helt okej. Annars kommer även någon kick off bild här nere. Enjoy.

"B52 är en shot ingen drink..." Viktigpetter där, drickbart är det iaf och helt ärligt - jag har ingen koll på drinkar/shots med konstiga namn. Jag är helt enkelt okunnig på det området vilket egentligen känns rätt sunt. Ingen alkoholkoll = Ingen som köper saker när man är ute och susar = Pengasparare. Woho! I'm going to be rich! :-D

Hotellivet: TV Norge har varit här och flängt. Jag tittade lite extra på dessa norska "kändisar" och kände inte igen en enda. Men det kanske är bra.. Folk som känner mig vet ju hur jag blir runt kända människor. Flamsig, röd i ansiktet och inte alls så cool. Jag skulle vilja kalla detta för en sjukdom men de flesta skulle nog kalla mig för "kändiskåt". Huvva.

Hela berget vinglar på dess ostadiga grund. Det verkar som att varje dag är en fest, eller iaf en önskan om att förtära alkohol.  Dock är detta inget för oss i städ som vet vad som verkligen räknas här i livet, arbetsmyrorna. En 55h arbetsvecka är just avklarat och en ny slitsam vecka är på g. Dock är jag oerhört peppad på kickoff i helgen. Muhahahaha. Då lägger vi skyddsvantarna på hyllan och joinar i baren!

After-work-spa:



Ps. Drinken jag drack var inte en B52, dock kunde det lika gärna ha varit det, konceptet verkar ju vara desamma, så tack för tipset bobban :D Min drink hette inget mindre än flaming lamborghini.. Stort namn till en stor drink! Ds.

Igår var en härlig dag, jobb och sedan känslan av att kunna vara uppe hur länge som helst på kvällen, utan några som helst förpliktelser för morgondagen. Detta resulterade i klättring och after-work-spa i det vackra vädret. Livet kunde knappt vara bättre.

Under kvällen satt vi några stycken i vår stuga och mös innan vi slutligen gick på after skin, eller som den heter nu innan snön har kommit, "Bar 52". Det märks tydligt att det är konferenssäsongen som är igång. En massa äldre män som ville bugga och var flitiga på att bjuda upp den yngre generationen så som jag. Sara var smart och haffade Oskar som fejkpojkvän. Jag kunde ju som inte anspela på att vara fejkälskarinna till honom när hans fejkflickvän stod bredvid. Jag blev alltså den mest utsatta på bugga-med-gubbar-fronten. Men oooj vad skönt det var att känna sig ledig!

Något som bör nämnas är den brinnande drycken vi fick igår på baren. Vad det var vet jag inte riktigt, men det var häftigt och rätt gott. Någon som har smakat på brinnande sprit med baileys samt någon blå dryck i? Om inte, do it. Dock vet jag inte namnet på den.. Det måste tas reda på. Någon som vet?

Jag sitter lite uppskrämd här på berget. Det är en man, pojke, kille, eller vad man nu vill kalla honom som VERKLIGEN vill bli vän med mig på facebook. Och tro det eller ej, men jag blir inte vän med folk på facebook bara för att. Blocken på dom som jag inte vill ska vara inne på min sida och neken på folk som jag aldrig har haft något med att göra... Därför får denna person ett ständigt nej, vilket han inte kan acceptera.

Allt började med en vänförfrågan, som jag nekade, sedan till ett mail om att han kände ens kompis till mig och tyckte att jag var söt och återigen en vänförfrågan, återigen nej. Sedan en kommentar på en bild på mig som lyder såhär:

"i whant to be your friend :( accept to me please i m xxxxx frined!"

Slutligen en vänförfrågan med samma framgång som tidigare. NEJNEJNEJNEJNEJ. Helt seriöst alltså.... Suck....

Jo, varsegod. Ta på mig. Oooojaaa. Bara för att jag visar lite skinn behöver det ju inte betyda att jag vill visa hela härligheten. Sandra visar en del av sin superdupersnygga baddräkt och Elin börjar genast försöka strippa av henne resten av kläderna. Tack och bock! Kläderna får gärna sitta kvar på kroppen, speciellt när folk står runt omkring och iaktar händelsen.....

Övrigt. Jag har gjort en så kallad groda idag. Det finns en man på detta jobb som jag tycker ser rätt go ut. Inne på kontoret så tömmer vi de högre uppsattas sopor. Jag går direkt till denna "mans" sopor och säger med tillgjord röst "Åååh.. jag tömmar just nu ..(mannens namn)... sopor, mmmh.. nice". Helt plötsligt hör jag några hostningar och jag upptäcker hotelldirektörens närvaro. Iich. Men om jag ska se det på den ljusa sidan så var ju iaf inte the man där för att höra mig.

Det har varit riktigt härliga höstdagar här på fjället, inte ett moln på en klarblå himmel. Helt wunderbart. Med Jenny tillbaka, en bra rumskompis, en glad Elin och en snäll Oskar kan inte livet bli så mycket bättre! :-)



Dagens Vealvere Spa trip!

Nu får någon ta och fixa min blogg, att inte kunna ladda upp bilder är pest och pina, jag har saker att skriva men utan bild så blir det inte lika effektfullt. Suck och pest. Fixa nununununununu.

Slutligen har vi kommit fram till punkt nummer 4, "Diverse fynd". Som städerska är du inte prioriterad dricks-vägen. Vår dricks får vi inte i form av pengar utan smutsiga toaletter samt diverse fynd i kylskåp - oöppnade matiga saker. Men ibland hittar vi något annat skoj som vi får ta till våra ägor!

Och nu var det egentligen tänkt att det skulle finnas en bild här på ett superfynd men icket, bilden vill inte laddas upp - blogg.se är stört.

Andra form av fynd på jobbet är skämt.

Vitor tar på sig ett vitt lakan och säger med gäll röst:
"Hi, my name is Sandra, woohoo, hello".

Punkt nummer 3, "Olyckor" leder mig utsökt till just olycksfall. När hotellet blir befolkat så kommer självklart inte alla lindrigt undan. Procentuellt så är det typ rätt stor möjlighet att en av 500 personer kommer att göra sig illa.

I varje fulla fall så har vi redan haft besök av herr ambulans! En av klätterpojkarna bröt foten när han klättrade. Isch. Lite dramatiskt var det allt... Och fruktansvärt ont såg det ut att göra...

Höjdrädd och bryta-något-ben-i-kroppen-rädd. Kombinationen kan ju leda till ett psykiskt klättringsförbud för mig. Framtiden får förutspå hur jag kommer att göra.

Bättre sent än aldrig: Frida Lindgren, jag är inte sur över att du inte ringde mig, jag kunde ju trots allt ha ringt dig, så jag var ju inte mycket bättre. Dock skulle jag gärna se dig sittandes här brevid mig. Why? För att jag gillar dig oerhört mycket.

Annars saknar jag bland annat L.

Punkt nummer 2, "Personalfester".

Här om dagen var det personalfest, vilket betyder en massa anställda som dricker sig väldigt onyktra för att sedan vakna upp sena till jobbet med en massa huvudvärk. Dock är inte det speciella med våra personalfester just detta, för jag antar att det ovannämnda är mer av ett faktum, utan det speciella är "We Care".

För att gå lite ytligt in på det riktiga ämnet "We Care" så är det iaf en typ av slogan som denna hotellkedja har, en slogan som vi får inpräntade i våra huvuden.

"We Care" på personalfesten är annorlunda. Carro gjorde precis som förra året, samlade in en lista men villiga personers namn och telefonnummer, denna lista heter "We Care". Hennes förklaring till den är isoleringen på berget och det obefintliga tillståndet att "träffa" gäster på fritiden. På detta sätt kan alla anställda få beblande sig med varandra.

Kärleksorgie.

Norefjell kan tänkas vara ett icke så händelserikt ställe, men ack så fel. Säsongen är helt klart igång, vilket märks på många olika sätt, bland annat dessa:

*Oönskad uppmärksamhet ala fyllon
*Personalfester
*Olyckor
*Diverse fynd

Om vi börjar vid punkt nummer 1, "Oönskad uppmärksamhet ala fyllon". Det är helg och Sara och jag jobbar natt. En man griper tag i min hand i förbigående och säger:
"Hei, ses vi i mitt rum efterpå?" Jag svarar:
"Nej, tyvärr, skaka hand kan vi göra men jag kan tyvärr inte följa med dig".
"Tyvärr för dig ja..." avslutas samtalet med innan mannen släpper min hand och vandrar iväg. Ibland undrar jag var 40åriga män tror - men samtidigt blir jag imponerad av deras sätt att flörta (iaf de norska 40åringarnas). Rak på sak och sedan går de vidare, det är faktiskt lite beundransvärt.

Punkt nummer 2 tas upp under morgondagen - nu ska jag sova för att sedan ha en tjejdag i Hönefoss. Minisemester innan morgondagens nattjobb.

Äntligen en uppdatering här. Utan internet - ingen uppdatering. Med internet - uppdatering.

Vad händer? Jo, hotellet är fullt. Det är så mycket folk att jag blir stressad och vill stänga in mig i ett litet, litet rum för att aldrig komma ut. Okej, så allvarligt kanske det inte är men det är faktiskt en oerhörd skillnad från hur det är nu och hur det var i somras.

Personalen är typ helt utbytt, jag känner knappt igen någon... Så nu är det bara att börja om från början.. Dock finns det stora möjligheter med denna säsong, vem vet, det kanske finns en het latino gömd åt sara någonstans där bland personalen?!

Nu ska jag iaf kila, jag vet inte när internet slås av igen.. Så illa är det faktiskt, vi har samma internetuppkoppling som receptionen har vilket gör deras internet för segt för att ordna med incheck och utcheck på.. Så, i väntan på vårt nya internet så är det lite stressigt!

HAAADEEE