Jag har tänkt lite på det här med presenter.
På julafton förväntar du dig att du ska få paket, likaså på födelsedagen, du förväntar dig att få något som du har önskat dig, något som du velat ha. Därför finns det rum för besvikelse och otacksamhet efter man givits dessa presenter.

Hur är det då med en present som du får bara så där? Blir du då glad över presenten eller över gesten? Finns det rum över att klaga på själva innehållet? Vad betyder egentligen mest?

Gesten. Ett paket på julafton, en present på födelsedagen, det är vardag. Man ger bort presenter till varandra för att det är så, det är så man firar de två traditionerna. Därför kan man beklaga sig över hur dåliga presenter man har fått, för att många av presenterna finns det egentligen inget hjärta i.

När du får en present av någon du inte förväntat dig att få något av, hur reagerar du då? Du blir glad för att personen gav dig något och det finns inget utrymme att bli riktigt besviken över det du fick.
Men om du börjar få saker av den här personen varje dag, kommer du fortfarande vara glad för att personen gav dig något eller kommer du vara glad över den gången då personen faktiskt lyckades ge dig det du ville ha?

Gesten. Det är viktigt. Det är viktigt att bry sig om varandra och visa det genom att någon gång överraska med något fint, en present av något slag. Så länge det inte blir för ofta. Personen som tar emot gåvan måste kunna se att någon inte försöker köpa en utan att någon faktiskt bryr sig och vill visa det. Låt inte presenter blir vardagsmat, det är därför vi har julafton och födelsedagar.

Jag har nyligen fått en present, ett kusinbarn. Förresten så är jag är släkt med den snyggaste mamman på jorden!





"Om du vill att dina barn ska lyckas, ägna dubbelt så mycket tid åt dem som du hade tänkt och hälften så mycket pengar"