Inte för att jag på allvar tror att det är så många som läser min blogg men.. Jag känner att jag är i behov av att skriva av mig.

Egentligen har jag inget att säga, inget har heller sagts. Egentligen kan jag inget kräva för inget har lovats. Egentligen kan jag gå och skjuta mig för min otroliga förmåga att välja helt fel.

Så var det klart. Känns det bättre? Njae. Inte direkt. Jag tror att jag ska gå och gråta istället. Ciao.