Skulle vi må bättre om vi fick svar på varför saker som inte borde få hända händer?
Skulle svaren få oss att förstå?
Skulle vi vara tillfreds med svaren och sedan gå vidare?
Livet är för avancerat.

I ögonblick som det här så inser man hur sårbara vi människor egentligen är, att ens vänner och familj, deras liv och ens eget är lätt att ta för givet.
Kan man förbereda sig för den smärta som drabbar oss när de som står oss nära plötsligt rycks bort?

En ung människas död, speciellt om offret funnits i ens omgivning, kan påverka en enormt. Det får en att inse vad dödlighet egentligen handlar om och att livet inte alltid ger en vad man förtjänar. Även om jag inte känner personen i fråga, det räcker med att jag ser den någon dag i veckan i en korridor på skolan, även om personen inte lämnar ett stort tomrum efter sig för just mig så har dennes död förändrat mig, tillsammans med de som dött under de tre senaste åren.

Dags att inse faktum och växa upp. Livet är inte en barnlek, du och de du älskar är inte odödliga.

Jag tar tillfället i akt och tillägnar Natalie Hellgren, hennes familj och vänner en extra tanke. Om jag tycker det här är jobbigt, vad tycker då ni? Det vill jag nog egentligen inte veta.