Sådärja. Nu har det gått en dag sedan jag lät två frisörer klippa av mitt hår. För vet ni vad, det blev faktiskt kort och rött, eller, kopparblond kan man nog kalla färgen. Dock var det oväntat att jag skulle få rosa/lila under min lugg. Det var en surprise. Vad är den exakta känslan då?

1. Jag ser fortfarande ut som en tjej, vilket är bra.
2. Jag gillar färgen, drömmen är ju att vara naturligt rödhårig.
3. Jag hade inte valt en asymmetrisk bob själv men jag kan leva med den, jag är rätt cool iaf.

Tidigare i mitt liv, då menar jag för några månader sen, så ville jag inte ha kort hår. Det skrämde mig. Jag har nämligen hört att folk, då menar jag killar i allmänhet, inte uppskattar tjejer i kort hår. Jag gillar att bli uppskattad. Men jag har kommit fram till att den enda pipa jag ska dansa efter är min egen. Vem vill bli uppskattad bara för hur man ser ut men inte för vem man egentligen är?

Just nu är jag iaf korthårig, deal with it or don't. Im dealing with it..... :-P



Jag var för övrigt, för er som vill veta, klantig och brände mig när Nina och jag bakade JÄTTEGOD kladdkaka idag, smärta. För er som vill veta ännu en sak; Den som nyper och jäklas med min lillebror kommer jag personligen att straffa, även om han förtjänar att jäklas med så är det bara jag som får göra det! (aggressivt fejs)

Eleanor Rigby, picks up the rice in the church where a wedding has been
Lives in a dream
Waits at the window, wearing the face that she keeps in a jar by the door
Who is it for
All the lonely people
Where do they all come from?