Fashionlion... Är jag? Hm.. Inte värst men lite. Jag måste dock erkänna att jag gillar snygga kläder och fina saker och att jag vill ha mängder av dem (och förmodligen har en hel, hur snygga/fina sakerna är kan man diskutera) . Jag gillar även att bläddra i modetidningar.. Lite inspirerad av att shoppa blir man ju faktiskt.

När jag första gången läste att Musse Pigg tryck hade blivit modernt så blev jag överlycklig. Musse Pigg och andra tecknade figurer väcker barnet i mig, som ieförsig aldrig sover vidare djupt. Hur underbart är det inte att få gå omkring i tröjor med barntryck fast man egentligen inte betraktas som ett barn längre?

Av någon anledning är det många som fastnar vid att agera "vuxet" när man har kommit över en viss ålder. Det är klart att man måste mogna och bli vuxnare men inte förtrycka barnet i sig själv. Att göra det är för mig som att visa att man inte har kommit så långt i livet som man tror att man har.

Kommer ni ihåg hur många bekymmer ni hade när ni var små? Förmodligen inte, de flesta barn är nog rätt bekymmerlösa.
Barn: "Snö, vit, smaka, mums." Vuxen: "BAKTERIER, DU KAN BLI SJUK, SLUTA!!!!"

Ju mindre bekymmer man har desto lättare blir ens sinne. Varför försöka radera den tid som är ett av livets gladaste?

Jag menar inte att alla ska köpa Musse-tröjor för att visa att de faktiskt också kan slappna av som ett barn, det finns ju faktiskt andra tröjor man kan köpa. Som jag som har en Snurresprätt- och en tweetytröja! Skämt å sido. Jag gillar barn, barn är coolare än vad vi "äldre" människor är, om jag nu får kalla mig själv för äldre. Lär er av dem.

(Förresten gillar jag att folk kommenterar, det är lite kul. Jag gillar även kommenterarena jag får, Hey Jude är kung och man kan lära sig mycket av finfina citat)

Min nya klocka, självklart tillägnat barnet i mig^ tsss...


Att alltid vara en smula barn, det är att vara vuxen.

Att vi på nytt skulle bli som barn är att begära för mycket. Men vi kan försöka förhindra att våra barn blir som vi.