Det är svårt att styra över förväntningar till något man vet inte kommer att bli lika stort... Menmen, that's life.. Trots att  helgen inte blev som jag hade tänkt den så umgicks jag iaf med människor som jag gillar (och som förhoppningsvis fortfarande gillar mig trots min negativa inställning).

What to do när jag kommer hem? I don't know. Jag önskar att jag skulle kunna ta dagen som den kommer istället för att oroa mig över framtida problem som kanske inte ens kommer att existera.


Snälla, förstå att det var bägaren som rann över. Små saker som samlas ihop och blir en enda stor. Jag pallar inte all besvikelse längre. Vissa gånger måste jag tänka på mig själv och fokusera på mig själv - det här är en sådan gång.