Och så är man 20 år, precis som nästan alla andra 88or är. Hur känns det? 20 i sinnet, nu även 20 i minnet.

Bondbrudsfesten var helt klart lyckad, utgången också rätt lyckad. Fast det blev ju lite galet där i slutet, men vad är en fest utan lite drama och crazytime?

Till något annat:
Det är som lustigt hur folk orkar ibland. Jag tycker synd om de som går omkring och anstränger sig för att hata och för att ogilla. Det känns nästan som att deras hat grundar sig i att de tycker illa om sig själva. Stackars små vänner.