Var fick jag modet ifrån? En gång mes alltid mes? Nesh. Jag förbättrar mig. Stronger then yesterday - brittan (min "största" idol, stämmer precis på henne va?).

Det känns som att gambla lite kommer att ge utdelning. Även om utdelningen inte från början ses som positiv ur min synvinkel så vet jag att den långsiktigt kommer göra det. Försöka duger, sluta suger!

Med gambling kommer även vissa sideffekter. Sideffekten jag har fått känna av är ensamheten, som jag egentligen inte befinner mig i, utan som jag bara blir förföljd av och som vill sluka mig. But you ain't tasting this meat! Iaf inte än. När jag äter chips känner jag mig aldrig ensam. Muhahahaha.

FOTNOT: People. Jag har kramabstinens. Vill kramas, men eftersom jag inte har någon att kramas med så äter jag chips. Hug me or I shall destroy you! Någon som är sugen?

Konflikt i skallen. Jag tycker det är mysko att man kan uttala sig, som Pernilla Wahlgren nu har gjort, att folk är "fejkkändisar". Att man är "fejkkändis" om man blir känd för att man har sönderblekt hår, förstorade bröst, ("trampstämpeln"), eller att man är "fejkkändis" om man blivit känd genom en dokusåpa som big brother eller bonde söker fru. Det känns nästan som att hon menar att det är ett hån mot hennes egna kändisskap att folk som Natacha Peyre kan bli kända.

Yeah right. Skit i att håna människor som inte hånar dig så kanske du har turen nog att inte bli hånad. Vem uttalar sig egentligen om en sådan sak, om vem som förtjänar att vara känd och inte? En människa som säger något sånt är det en människa som fortfarande håller på med musiken för att hon tycker att det är kul eller är det en människa som håller på med musiken för att fortsätta vara känd?

Vem förtjänar egentligen att vara känd mer än någon annan? Ser man till prestationer, visst då har Pernilla slagit Natacha, i alla fall vad vi vet. Men Natacha har ju i vissa mån "vikt ut sig" mer än Pernilla - offrat lite mer av sin värdighet. Dock kan jag inte säga att hon är mindre värd att vara känd än fröken Wahlgren. Vi väljer ju själva vilka vi orkar bry oss om och inte och tydligen bryr vi oss om de båda.

För övrigt: Tack för i helgen mina glada vänner, jag är fortfarande mätt!

Alla måste vi börja någonstans.

Magont. Irritation. Våldsam.

Världen höll visst på att gå under idag, hemskheter.

Jag har inte dåligt samvete, för jag har inte gjort något fel. Korten var öppna, alla fick hänga på och i slutändan hade jag aldrig lämnat någon ensam. Nej, jag anser inte att det är fel. Dock anser jag att det är fel att göra en grej av det. Nu när det är en grej så skriver jag av mig det hela, vilket kanske leder till en större grej, vilket vore ytterst irriterande och onödig. Ibland kan jag inte låta bli att vara irriterande och onödig.


Jag är ledsen över att du inte förstår.