Ibland är små barn så fruktansvärt söta. Not.

Här om dagen, då jag jobbade på Kappahl, så fick jag träffa på en sådan liten krabat^^. Han och hans mamma gick förbi kassan och diskuterade, han hade tydligen sagt något dumt som man inte fick säga. När de vandrar förbi, fortfarande mitt uppe i diskussionen, vänder han sig om och pekar på mig och säger som i försvar:

"Hon är också ful"

Eftersom jag jobbar inom handelsbranchen så vet ju jag att kunden, den har alltid rätt..... snyft snyft.


Jag överlevde dock denna kommentar, svirade om och for på personalfest på lördagkväll i vitbergsstugan där det bjöds på julbord. Tyvärr är jag ju inget big fan av julbord, men som man brukar säga, gratis är gott. Jag vet helt ärligt inte hur många olika sillar jag smakade på, intressant var det iaf. De två coolaste smakupplevelserna var iaf björn och ål. Men till skillnad från ål så tyckte jag faktiskt om björn.

Sedan drogs singstar igång och då pös jag snabbare än snabbast. Något jag inte heller är ett big fan av är mig sjungandes på svenska schlager tävlandes mot HM:s personal.


The winners and the loser (but still crazy beautiful)

Avslutningsvis  hann jag bli väldigt orolig då jag väl kom hem. Lillebror var ju helt försvunnen och föräldrarna var i Piteå. Jag ropade på honom, inget svar. Jag ringde honom, inget svar. Just när jag efterlyste honom hos storebror så dök han upp. Han hade varit och duschat. AHA. Klockan ett på natten? Vilken vettig människa gör det? Men då är han ieförsig sjuk idag...

PEA HAR VÄRLDENS SÖTASTE HUND. VAFF.

Jassåminsann, då sitter man här i sitt andra hem i Norsjö, hos familjen Hjelte. Tehe. I like it. Det är så himla mycket vinter här att jag blir varm i hela kroppen, trots att det är iskallt ute!

Den skönaste/finaste kommentaren för veckan är iaf Jessicas kommentar under bilfärden till Norsjö (i deras supercoola bil som imponerade sönder mig, årsmodell 09, hur det går till vette fasiken men det var det iaf, den var cooool). This is what she said:

"Något som jag verkligen skulle vilja uppleva innan jag dör är att se dig lyckligt kär och så glad att det riktigt lyser om dig"

Jessica, bara så att du vet så är det sånna som du som gör mig så glad att det lyser om mig.

Önskelista:

Pengar
En snygg klänning som jag får välja ut själv
En superdupermegavarm vinterjacka som jag får välja ut själv
Mamma Mia
Bärbär CD-läsare
Någon cool lampa som jag får välja ut själv

Allt jag kommer på för tillfället... hmm... svårt

Ett speciellt tack till grabbarna i torsdags. Det är alltid lika intressant med deeptalk, speciellt på den nivå som vi höll! Det kändes nästan så som Frida Ls och mitt deeptalk brukar kännas, fast.. inget eller inga kan ju förstås slå det.

Då har man fått sin Islandslön då - yeees. Efter många om och men kom den.. och den var större än mina arbetskamraters..... (?!)

Allt krångel med min lön, under tiden som jag var på Island, verkar ha gjort mig rikare. För att hindra mig från att strejka fick jag 50 000 isländska kronor i handen, detta föreställde en förskottsbetalning av min lön som aldrig ville dyka upp (50 000 isländska kr motsvarar cirka 3500 sek). Tack och bock. De glömde nog bort att de gav mig dessa pengar som en del av min lön och inte som en muta.. Muhahaha. Ibland ska man ha lite tur också!

What else? Jo.... Flight of the Conchords. Killarna som Linn var vänlig nog att visa mig. Enjoy!

Det har helt klart varit en konstig vecka. Kanske har jag känt mig ensam och deppig för att jag inte längre bor i en stuga på 15 kvadrat med två personer. Eller så har det berott på hösten.

Det som har gjort veckan ännu konstigare är att Marcusus inte har varit i närheten. Eftersom Nina har varit tillgänglig dygnet runt och funnits near by har övergången från att bo i en 1a för 3 varit lättare att hantera, vi kan träffas då vi vill. Under tiden Nina underlättar hemkomsten så försvårar Marcus den, han försvinner ju som bara?

Vad säger man egentligen till en person man har bott med i två månader när personen tar av till Nya Zeeland?

Hur som haver så sa jag adjö, hasta luego, good bye, adios, caio till Marcus idag. Tråktråktråktråktråk. Nu finns det ännu fler saker som jag saknar. Suck. Livet är inte lätt.


Avslutningsfest och Hotspring bland bergen.

Året var... Ja, vilket år var det nu igen. Jo, året var 2006 då jag första gången satte min fot utanför nordens gränser. London var målet och musikfestivalen Give It A Name.

Varför nämner jag detta? Jo för att jag var så jäkla cool och så jäkla före min tid att ett av banden jag såg då, Angels And Airwaves, gästspelade under ett av de nyutsläppta avsnitten av ONE TREE HILL. Muhahahahaha. (Dock visste jag inte vilka Angels And Airwaves var före Abo, Vikel, Amanda och Henrich hade övertalat mig att följa med till London och lyssna på bland annat det ovanstående banden, så tack till dessa som gjorde mig cool nära tre år före jag fick reda på att jag var det).

Nu över till ett annat hett ämne, mitt hår. Herrejiiises vad jag har krånglat på med mitt hår. När man tittar på bilder från 2005 och uppåt så har det förändrats konstant, färg, längd och återigen färg. Nu när jag kan se på bilderna på mig, med lite distans från tiden de togs, så inser jag att jag såg ut som ett spöke i svart hår och som en transvestit när mitt hår var som kortast. Detta bör betyda att mitt nästa mål är att klippa mitt hår kort kort kort och färga det svart. NOT! Just nu har jag faktiskt ett hårmål;




Har vi något mer extremt ytligt att nämna? Nej, faktiskt inte. Något djupare då? Faktiskt

Just nu, i denna stund, är jag varken deprimerad eller hatisk, jag är bara lycklig. Små saker betyder så mycket. Tack och bock.

 

I år har hösten ett väldigt dåligt inflytande på mig (no shit). Det är mörkt och kallt och jag känner mig ensam. Men nu har jag bestämt mig för att ta mig i kragen och sluta deppa.. I alla fall efter denna veckas slut (jag har en viss känsla av att det kan vara bra att vara nedstämd ibland).

Över till något annat. Stackars arbetslösa människor. Gud så jobbigt att inte ha något att göra. Självklart finns det massa saker som behöver göras men dessa saker blir ju långtråkiga efter bara några minuter. Suck. Längtar efter ledighet men när ledigheten kommer längtar efter regelbundenhet och jobb. Det är konsigt att man alltid ska vilja ha det man inte har och omvänt.

Här kommer iaf lite bilder från mitt vackra Island (vars valuta har sjunkit ännu mer vilket betyder mindre pengar för mig).

Jag är lost in space och känner mig klämd. Kan tyckas konstigt eftersom rymden är oändlig, men det är den känsla jag har.

Ibland känner man sig så otillräcklig, fast jag vet att den enda som begränsar ens egna omfång är en själv.

Får ni något grepp om vad jag skriver? Om ni inte får det blir jag inte förvånad för just nu får jag inte något grepp om mig själv.

Allt jag vet är vad jag saknar saknar och saknar vilket gör att jag för tillfället har svårt för att uppskatta det jag har. Nära och kära, jag ber om ursäkt för det!

Hemma i Sverige igen och piercad. Aj. Inte bra. Linn har dåligt inflytande på mig.

Imorrn är det skell som gäller.. och jag som skulle börja med att slänga mig i sängen - det tar nog ett tag innan det blir möjligt..

Är huvudet dumt får kroppen lida. Om några veckor är jag inte mesig utan cool istället.



SaknarSaknarSaknarSaknarSaknarSaknarSaknarSaknarSaknar