Nu har tre vänner tagit bilen och dragit hem. Hur känns det? För taskigt. Att veta att man förmodligen aldrig mer kommer att träffa någon av dessa människor smärtar lite. Det man vill ska hända kan man styra till att det händer, men vad händer om man är ensam om den önskan? För tillfället känner jag mig rätt tom, med inslag av ett illamående.

Jag har iaf hunnit försöka rehaba min mentala hälsa lite sedan de for i morse. Sara och jag kilade upp till spa:t och satte oss i en utomhuspool i en timme. Det behövde jag. Dock är det väldigt lite som för tillfället gör mig glad.

Så, då har vi alla kommit fram till att jag är nedstämd och mår illa. Men i min, ack så mörka vardag (?!), så kommer det finnas ljusglimtar framöver. Nu stannar jag här till och med den 12e juni, sedan åker jag raka vägen till Färila där jag träffar min familj hos farmor. Där befinner jag mig i cirka fyra dagar innan jag tar flyget från Stockholm till England och hänger med Oggy i en vecka. Slutligen åker jag hem, är hemma i två veckor, innan jag åker tillbaka till Norefjell med min lillebror. Datumet för ankomsten är den 12e juli. Sedan jobbar jag en månad till innan jag slutligen lämnar livet på berget!

Vad har alla för planer till valborgs då? Själv ska jag vara ledig i två dagar, dra till Hemsedal med Sara, Julia och Tonje samt 50 klätterpojkar. I like.

My mind is not here, please leave a message