Gud så irriterande. På vårt kontrakt står det att vi anställda ska få tillgång till Internet, något man inte nämner är att vi måste betala för det OCH att vi inte får sitta någonstans i hotellkroppen eftersom det finns “gäster”. När inte vi har uniform på oss så är väl vi också gäster? Vi betalar väl ändå får boendet? Skaffa Internet till vår stuga då så lovar jag att ni slipper se mig!!!

Återigen, Gud så irriterande. Här ställer man upp utan någon som helst anledning. Bråttom bråttom, hoppa in på tisdagsmorgon för att bädda åt alla ägare som kommer, trots att ni jobbar nattskift och egentligen behöver sova. Klockan 7 var Sara och jag på plats, 7.20 började vi bädda och en timma senare hade vi bäddat 18 dubbelsängar. Haha - hoho - hihi. Vi kanske skulle ha fått den nya, uppdaterade, listan? Två bäddar av de 18 vi just hade bäddat skulle bäddas (och tre av de 20 som en söt Aliice bäddade igår skulle ha bäddats). Tack och bock. Jag hade gärna sovit istället för att göra helt onödigt arbete. Ska jag tillägga att vi har städat typ 50 lägenheter som inte ens var prioriterade den senaste veckan, i tron om att de var prio-lägenheter?

(Positivare)
Superwierdodagen som ägde rum för någon dag sedan:

1. Sara och jag städar After skin, dagtid. Mambo number five spelas i bakgrunden och det börjar genast rycka i mina höfter. Jag spanar efter någon gäst, ser ingen, varpå jag börjar shakea som en galning, med min mopp, framför Sara och…. Ja, framför en gäst som smyger sig på mig bakifrån och berömmer mig för min fina dans (tro mig, den var INTE fin).
2. Jag blev dagens hjälte. En gäst kommer in på toaletten och söker i panik efter ett par solglasögon och hon frågar mig om jag har sett några. Kanske är det dom som du har på huvudet? Blev mitt svar. Hon tackade mig innerligt och gick sedan därifrån.
3. Samtidigt på herrtoaletten så städar Sara en pissoar, under tiden hon står där så kommer det fram män, ställer sig och kissar och börjar samtala med henne. Kisssara.
4. Receptionen ringer till oss och ber oss att gå till ett rum med en extrasäng. När vi kommer dit så är familjen som behöver den redan där. De ber oss sätta upp sängen åt dem, vilket vi genast försöker att göra. Utan framgång. Pinsamt. Sängen faller nämligen ihop efter varje försök. Vi ursäktar oss med att sängen förmodligen är sönder och springer iväg för att hämta en ny. Skillnaden blev inte märkvärd. Sängen fortsätter att falla ihop. Det hela slutar med att vi, efter 20 minuter, ringer till receptionen och ber dem skicka någon för att hjälpa oss. Martin kommer rusandes, vinklar två ben och vips, den står. Det tog två sekunder för honom att göra det vi inte lyckades med på 20 minuter.
5. I frustration över punkt 4 skriker Sara ut i hissen: “Nu verkar det ju som att JAG ÄR DUM I HUVUDET” vänder sig om “åh hej, eh, ville du också åka med eller? hohohihihaha” och gästen kliver in.

Slutligen lite kort på vårt boende:

Hallen, till höger ser ni min stängda dörr och till vänster är Linns dörr (och rum för den delen). Vid Spegeln som ni ser där framme ligger toaletterna. (Tidigare överfullt)


Linns sovrum, mitt ser nästan likadant ut, det är bara lite mindre och lite mindre städat därav ingen bild. (Tidigare Linn och Saras rum, det lilla rummet som inte är med på bild var tidigare mitt och Eriks rum).


Stora toaletten, dock är en hylla och toan undangömd - de rymdes inte på bilden - höhö.


Lilla toan. Inga som helst krusiduller med det.


Vardagsrum och köksbord. (Tidigare jättestökig)


Köket och TV:n (där vi alltid gör varma mackor och ser på VH1 eller på TV4 nyheterna, samt Robinson). Ni kan även spana in lite i Saras rum, som är det största rummet. Dock var det lite stökigt så hon ville inte att jag skulle fotografera det, men det innehåller iaf en STOR säng, en STOR garderob och en STOR spegel. (Tidigare Elin och Martinas rum, sedan Elin och Nathalies rum).