Jag håller på att få psykbryt. Att jag aldrig kan bestämma mig vad slags frisyr jag ska ha. Ena dagen är jag rödhårig, andra svart, tredje blond, fjärde orange, femte brun. Längden förändras med jämna mellanrum, ena dagen kort, andra dagen kortare, tredje dagen ett mål om att spara ut håret så att det blir långt. Pust och stön. Det här börjar bli jobbigt.

Dagens mål är ju att bli långhårig men strävan efter förändring ligger fortfarande där och tär på mig. "Men det skulle kanske vara kul att vara korthårig" Nej Sandra, det var inte kul senast du var det, det kommer inte vara roligare denna gång. Jag har alltså bestämt mig för att låta mitt hår vara, växa som ogräs och leva med det. Eftersom detta är fallet så måste jag leva genom mina kompisars förändringar. Typ Emilia. Hon har klippt sig. Hennes hår ska jag låta mitt hår leva igenom - typ.