Kan brist lokaliseringsförmåga vara genetiskt?

Okej, återigen en lögn på förra inlägget. "Två veckor". Not. Jag uppdaterar redan nu eftersom vi har fått internet i våra lägenheter på Norefjell. Är det lättillgängligt så uppdaterar man oftare, vilket det är nu!

Så nu är jag iaf tillbaka och det känns väldigt bra. Inga krusiduller eller svåra människor, inget drama, man kan bara vara. Wunderbart.

Igår hade jag en rundtur med lillebror på hotellet. Jag visade honom alla intressanta saker som man kan visa. Idag testade jag hans skills genom att låta honom hitta vägen till gymmet. Suck. Det var hemskt. Han har förmodligen sämre lokalsinne än mig, vilket är illa med tanke på att jag har cyklat vilse i min egen hemstad. Vi hann vara på etage 1 tre gånger, samt tre andra etage innan vi slutligen hamnade på rätt etage, vilket var 4 (som för övrigt inte alls är så svårt att hitta till med tanke på alla skyltar med bra beskrivningar om varje etage).

Nu ska jag återgå till att kika på när Sara och Martin spelar tv:spel. Ciao.

 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0