Roadtrip x 2

Tro det eller ej, men det har varit en händelserik helg på fjället, vet ni varför? För att jag i princip inte har tillbringat den här.

Fredag:
Roadtrip till Hönefoss med hotellbussen. Vädret? Underbart. Sällskapet? Underbart. Humöret? Underbart. Och vad var målet med resan? Köpa present och ha det trevligt - vilket vi också hade! Here comes the story:
 
Efter det att vårt ärende i Hönefoss var avklarat (presenten) så vandrade vi runt lite i staden. Helt plötsligt  kom vi på den brillianta idéen att vi skulle se nyaste Harry Potter på bio. Fort var det gjort. Dock blev jag inte särskilt imponerad av själva filmen eller av den norska textningen. Humlesnurr är Norges Dumbledor och Galtvort är tydligen skolan Hogwards. Den enda personen som fakitskt hade kvar sitt riktiga namn var Harry.... Dock blev jag återigen kär i Ronny Wiltersen! (och vem kan det vara om inte Norges version av Ron Weasley?)

Efter filmen var slut så satte vi oss i bilen för att köra hemmåt. Men innan vi kom tillbaka till fjället slogs vi igen av en brilliant idé. Vi borde ju bada! Dock saknades badkläder. Men fort var det gjort. Skinny Dipping i en stor och en väldigt för mycket offentlig sjö är aldrig riktigt fel. Spänning gör ju faktiskt livet lite intressantare.

Lördag:
Roadtrip till Drammen med hotellbussen. Vädret? Dåligt. Sällskapet: Bra. Humöret: Konstig. Målet med resan? Hämta Johanna. Here comes the story:

Okej, jag orkar faktiskt inte berätta denna historie. Är lite för lat för det och sen är jag rätt säker på att berättelsen låter mycket intressantare i mina öron än i era. Eller ögon, om man nu ska tänka på att ni läser det jag skriver, inte lyssnar till det jag säger. Något jag dock kan nämna är att det är fullt med grodor här på kvällarna, speciellt då det har regnat. Att åka bil under tiden de har hoppat fram är inte kul. Jag kan inte låta bli att räkna hur många döda grodor jag ser, hur många grodor vi råkar köra ihjäl (med händerna för ögonen och en djup suck) och hur många grodor som för tillfället överlever vår framfart. Det är hemskt. Jag hatar det men jag kan inte sluta. Psykolog tack.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0