En vis kvinna sade en gång till mig; skriv när ditt hjärta blöder, skriv när ditt hjärta brinner, skriv när ditt hjärta inte alls känner.

Min fråga var då; Vad är poängen med att jag skriver, mitt hjärta blöder desto mer, mitt hjärtas flammor blir allt större och all den likgiltighet jag känner biter sig fast i mig.

Sant, fick jag då till svar. Men vid något tillfälle har ditt hjärta förblött, brunnit upp och likgiltigheten du känner har gått över till en känsla. Med din penna och ditt papper påskyndar du processen och sakta men säkert så börjar ditt livs klocka att slå i ett makabert lugn igen.

Som den masochist jag är vill jag icke lära.


Smyckena som ska bli mina - mumma.