Jag måste starta detta inlägg med en stor ursäkt till bland annat "Södergatan 39", A.K.A Linn Eklund. Jag har fler trogna följare än Bosse, vilket bara gör mig glad. Så, till er (inte bara dig) så kommer det att finnas uppdateringar minst en gång i veckan!

Mamma påpekade för övrigt denna mening på mitt förra inlägg: "Min empati var stor och jag har aldrig varit korkad". Har dessa två något med varandra att göra? Jooooo, jag beskriver mig själv.... Fast det låter rätt lustigt om man läser meningen i sig. Den saknar lite innehåll. Men, vad är spänningen i det hela om det inte finns något rum för spänning?

MIN FÖRSTA KÄRLEK:

Oj oj oj, det här blir svårt, när jag var liten (före högstadienivå) så var jag kär i alla pojkar som var i min ålder och äldre. Jag kan minnas Sebastian Johansson, Jesper Åhdén, Emil Rönnmark och Johan Lundberg från min klass. I klasser över mig så kan jag minnas Daniel Stenman, Johan Johansson, Jonas Desai och en kille som hette Daniel, som för mig kallades för Gulkepsen (han brukade gå omkring i en gul keps).

Av dessa personer sover två nu på heltid. Till dessa två, Daniel och Daniel, önskar jag en god jul. Jag kommer aldrig att glömma er.

Min första riktiga kärlek var dock Johan Lundberg. Han var den där snygga/söta killen i klassen med det busiga blonda håret. Han var snäll, cool, stark, snabb och väldigt duktig på idrott. Jag minns mycket väl hur långt han kunde kasta en boll och hur oerhört häftigt jag tyckte att det var.

På discon var han den enda killen som egentligen kunde dansa. Att dansa tryckare med Johan var speciellt, för han kramades som ingen annan kille vågade göra i den åldern. Därför behövde man alltid vara snabbt ute, Johan var populär och var väldigt ofta på dansgolvet. Min taktik var att inte bjuda upp honom allt för ofta, man ville ju inte verka needy, och när jag väl bjöd upp honom så passade jag på när det var en lång låt. Min favorit var Celine Dion -  My heart will go on. Det var den längsta på marknaden!

Jag minns även hur denna kärlek aldrig var riktigt besvarad. Mina kompisar uppdaterade mig ofta om vilken plats jag var på hans kärlekslista. Nr. 2 eller nr. 3, i mina mörka stunder nr. 4. Dock aldrig nummer 1.

För att avrunda denna kärlekshistoria så kan jag säga att Johan och jag var väldigt bra kompisar som små, vi spelade pogg och kula, tittade på ninja turtles och hade allmänt roligt. Att min kärlek aldrig var besvarad gör mig inte någonting idag och gav mig inte särskild mycket lidande då heller. Åtminstonde så var han min vän!

Peace out.