Okej, som vanligt startar jag mina inlägg med något annat än just rubriken som det är menat att jag ska skriva om. Denna gång har jag två punkter att ta upp.

Punkt 1, till "vittne", aka Mikael Holmstrand: Som jag nämnde så var det utifrån mitt egna minne. Jag vet att du har någon historia om att jag skulle ha skrivit Reine Larsson på tapeten i mitt rum, men eftersom jag inte minns detta så har det inte heller hänt. Fair enough tycker jag!

Punkt 2: Jag kommer aldrig mera att underskatta internets makt. För två inlägg sen skrev jag ett litet meddelande till min pojkvän på engelska, där jag.. jaa.. hånade... att han inte kunde förstå vad jag skrev. Dock var det ju inte jättesvårt för honom att kopiera det jag skrivit på svenska och bara klistra in på google translator. Så var det med den saken..såå.. who is the sucker now? Inte är det då Sam... jag får äta upp mina egna ord lite för snabbt tycker jag... Om han har orken att fortsätta översätta mina inlägg så har  jag ett nytt meddelande till honom nu: Du är bäst.

MINA FÖRÄLDRAR:

Mina föräldrar består av en man och en kvinna som en dag stötte ihop. De blev fasansfullt kära och några år senare så skapade de mig. Mannen, som är min pappa, heter Dick, och kvinnan, som är min mamma, heter Ellinor. Om jag skulle beskriva dom med några få ord skulle de bli ungefär så här:

Dick: Lång, buskiga ögonbryn som gör att denna ser lite farlig ut. Dock är min pappa en mjukis i en machomans kropp.

Ellinor: Liten, söt, ser ut som en bäbis om man sätter på denna en mössa. Dock är min mamma en amazonkvinna med ett bäbisansikte och en medföljande liten kropp.

I korta drag är detta mina föräldrar. Två personer som har väldigt väldigt mycket kärlek i kroppen och som öppnar sina dörrar för de som behöver det. Två starka men känsliga individer med oerhörd viljestyrka. De är inte människor som folk kan köra med hur som helst, trots deras vilja att hjälpa. Som topp på deras fina lynne så är båda två allt annat än tappade. Med andra ord så har jag haft alla förutsättningar som finns för att bli perfekt. Ibland kan man undra vad som gick snett... ;-)

Så till mina två helt fantiskt underbara föräldrar. Jag älskar er.

Sist men inte minst så måste jag nämna min extra-mamma. Linn Eklund. När inte min mamma säger vad jag ska göra så är jag välsignad med en Linn som gör det. All kärlek till henne för det :)