Det passerade året har gått så otroligt snabbt.. Jag vet inte riktigt var det tog vägen. Förmodligen har det att göra med hur mycket jag egentligen har hunnit med, hur mycket jag har jobbat och alla mina miljöombyten.

Året började i Norge, nyårslöftet var att börja stretcha (hände inte). Städtant som jag var, lämnade jag Norefjell för London och bartender-livet. Där tog jag en bartenderkurs med några av de bästa. Dock var bartenderskolan bajs. Skulle aldrig rekommendera någon att göra detsamma.

Efter två månaders sjukdom i London samlade jag krafter och skaffade mig ett jobb. B@1. Haha och vilket jobb. Det stället har ärrat mig för livet, glasflaska i skallen. Tjopp tjopp. Att jobba där var en plåga men det var bland det roligaste jag har gjort. 240 cocktails, 60-75 timmars arbete i veckan, skitlön, ständig fylla (jag vet att mina föräldrar läser detta men här har vi den nakna sanningen, väldigt mycket alkohol inblandat i alkoholbranchen) men oj så kul vi hade det. Jag kommer alltid att minnas den tiden med ett leende på läpparna. För sablar vad bra bartender jag blev av att jobba där!!

Året har gett mig två glädjebesked. En av mina bästa vänner blev gravid.. och hon kommer att bli en av de underbaraste mammor någonsin. För att vara ärlig så kan jag inte vänta tills jag är hemma och kan hjälpa henne med allt som hon behöver hjälp med. Att hon ger jorden ett mer liv är nog det bästa som kunnat hända! En av mina släktingar har även blivit mamma igen och jag kan inte vänta med att se nytillskottet plus hennes äldre son. Det är plågan i att inte vara hemma så mycket, du missar en hel del.

Året har även tagit ifrån mig ett liv. Egentligen så var personen inte någon som jag känner, iaf inte längre. Det var någon som jag känt, som har stått mig nära, som stod min bror och mamma ännu närmare. Han var en glad spillevink som spenderade väldigt mycket tid i vårt hus. Övernattningar, måltider, allt. En del av familjen under några års tid. Sedan försvann han och nu är han borta på riktigt.

Efter att ha bott i London i över ett halvår så kände jag hur mycket jag saknade ett liv. Självklart hade jag ett liv, men det innefattade i princip jobba, sova, jobba. Jag bodde i  London och jag hade aldrig tid att åka och se något eller att träffa vänner. Hade jag tid så hade jag inte orken vice versa. När Sam och jag började träffas så ändrades allt. Eftersom vi jobbade inom samma barkedja så var vi tvungna att ta oss upp ur sängen på morgnarna för att kunna träffas. Vi gick på alla gratismuseum, Londons äldsta pubar, Londons bästa cocktailbarer. Vi gjorde en hel del. Utan att veta om det så gav han mig "ett liv" igen.

Det största misstaget jag har gjort i år är att inte hålla i mina pengar. Jag skulle kunna beskriva London som djävulens stad. Du kan inte bo där utan att hamna i en ekonomisk kris. Du kan inte spara pengar. Det finns inte en chans. Staden är full av frestelser, dyrt att leva, dyrt att bo, alldeles för lätt att spendera pengar. Det värsta är att du aldrig kommer att kunna förstå exakt vad du spenderade pengarna på.

Årets bästa inköp är min Ipod touch och högtalare med fjärrkontrol till denna samt min onepiece. I hemmet lever jag i min onepiece, jag spelar på min ipod eller lyssnar på musik genom mina högtalare. Vad mer kan man begära av livet?

2010 års musik är en sarlig blandning av allt. Under tiden i Norge så är förmodligen "Black eyed peas - Gotta feeling" låten som kommer påminna mig om vistelsen där eftersom den JÄMT spelades på VH1, vår musik-kanal under tiden vi städade. Under min period i London så går vi tillbaka i tiden till 80-tal. Alla Elvis Presley - låtar kommer för evigt påminna mig om B@1, Tina Turner - Night bush city, George Michael - Faith, Yolanda be cool - We no speak Americano. Jag skulle kunna fortsätta i en evighet. Under min period i Cornwall så är det låtar med The XX och Kasabian som har spelats allra mest.