En vis kvinna sade en gång till mig; skriv när ditt hjärta blöder, skriv när ditt hjärta brinner, skriv när ditt hjärta inte alls känner.

Min fråga var då; Vad är poängen med att jag skriver, mitt hjärta blöder desto mer, mitt hjärtas flammor blir allt större och all den likgiltighet jag känner biter sig fast i mig.

Sant, fick jag då till svar. Men vid något tillfälle har ditt hjärta förblött, brunnit upp och likgiltigheten du känner har gått över till en känsla. Med din penna och ditt papper påskyndar du processen och sakta men säkert så börjar ditt livs klocka att slå i ett makabert lugn igen.

Som den masochist jag är vill jag icke lära.


Smyckena som ska bli mina - mumma.

Jag lovar mycket på min blogg men jag håller litet. Jag ska fortfarande göra det jag skrev att jag hade tänkt att göra, men det kan ta ett litet tag (inte alltför länge men). Just nu känner jag bara att jag behöver att skriva. That is  that.

Något jag inte riktigt förstår är varför folk måste veta allt om alla. Är det för att få bättre självförtroende, för att man inte tror tillräckligt bra om sig själv? Eller är det helt enkelt ett tidsfördriv, utan något ändamål. Min fråga är vad som är värre? Intressera sig för att sitt egna liv inte är tillräckligt intressant eller intressera sig för att man helt enkelt bara vill ha koll på allt? Tragiskt är det iaf.

Ciao.

Jag lovar mycket på min blogg men jag håller litet. Jag ska fortfarande göra det jag skrev att jag hade tänkt att göra, men det kan ta ett litet tag (inte alltför länge men). Just nu känner jag bara att jag behöver att skriva. That is  that.

Något jag inte riktigt förstår är varför folk måste veta allt om alla. Är det för att få bättre självförtroende, för att man inte tror tillräckligt bra om sig själv? Eller är det helt enkelt ett tidsfördriv, utan något ändamål. Min fråga är vad som är värre? Intressera sig för att sitt egna liv inte är tillräckligt intressant eller intressera sig för att man helt enkelt bara vill ha koll på allt? Tragiskt är det iaf.

Ciao.

Jag är fruktansvärt trött, jag gick och la mig alldeles för sent och skulle upp alldeles för tidigt. Spa, bubbelpool, film med Carl-Johan, sova och fyra timmar senare gå till jobb. Inte bra, inte bra. Men jag antar att få kommer tycka synd om mig, självförvållad trötthet brukar snarare skrattas åt än ge en medlidande!

Inför de kommande dagarna så hamnar en video här på bloggen, samt "modellbilder" från min och Saras korta modellkarriär. Tills vidare får ni sova åt mig.

Godmorgon.

För att detta roar mig.

I helgen har jag lyckats oerhört bra med att göra saker. Oooja. Fest på lördag och fest på söndag och spelkväll på måndag. Härliga tider.

Vad som dock bör nämnas är ju kommentaren jag fick i söndagskväll. Av någon anledning så kom vi in på ämnet ben och jag nämner något om att jag har ju inte så långa ben varpå en kollega säger: "Vaa, du har ju rålånga ben ju, när man spanar in din rumpa så tar det ju evigheter innan man når upp till den".

Qué?
1, vad är det för smygflörtande kommentar som samtidigt blir lite vulgär och enligt mig rätt hemsk? (hoppas till 100 att personen i fråga inte läser min blogg)
2, antingen blandar personen ihop min rumpa med någon annans eller så har han dålig syn, för så högt upp råkar inte min rumpa sitta pg.a. kort benväxt.
3, jag kommer dock att hoppas på att personen fortsätter att tro att jag har långa ben, för om han tror det kanske jag också börjar tro och då kanske de helt plötsligt blir långa. Woho!

Önsketänkande.

Att lära sig: Tackla komplimanger. Svara tillbaka något vettigt. Att svara "Men jag smakar inte godis" på kommentaren "du är ju värsta eyecandyt" är inte direkt bra..............

Nu är det bestämt, tror jag, mina föräldrar kommer och hälsar på i slutet av denna månad. Det var helt enkelt på tiden. Lillebror tar de med sig och vem vet, kanske även storebror kommer att följa?

Förutom sina egna arma kroppar så vill jag att min kära familj ska ta med sig bland annat detta till min arma kropp:
Jag lääängtar lääängtar lääängtar... suck.. Kom till er mamma mina raringar.

Här om dagen köpte jag en dyr spabehandling, massage med lera. Litet visste jag då att min kropp skulle reagera mindre bra på detta. Första personen på hotellet som har fått en allergisk reaktion mot en behandling, det är jag. Så om ni vill peela eran hud så är det bara att gnida sig mot mig, för jag är knottrig över hela kroppen!

The gang:

Det var en gång en flicka som bodde på ett berg. Där hade hon inte bara sin bostad, hon hade även sitt jobb och några väldigt bra vänner. Jobbet var egentligen inget att klaga över, visst, städerska kanske inte är det mest attraktiva på arbetsmarknaden men trots allt fanns med människor som betalade 16 000 nok för att fyra personer skulle få sova en natt i den lägenhet som hon städat, en sådan lägenhet som hon även bodde i. Så hennes arbetsplats och bostad betraktades som riktiga guldkorn av andra människor.

Man skulle kunna tro att det inte händer så mycket på ett berg. Men ack, nog hade hon ett fullspäckat schema. Middagsbjudningar mellan personalen, filmkvällar, besök från vänner nedanför berget, spa behandlingar a-la lermassage, träning, klättring, utflykter med temat bort från berget. Men när man har så mycket bra på berget, varför denna ständiga flykt från det?

När allt låter så väldigt bra, hur kan det då komma sig att det finns en återkommande känslan av ensamhet och undergång, ångest. När hon ena dagen ligger i en pool och tittar upp på den stjärnklara himlen och känner oerhörd frid och andra dagen inte vill kliva upp är sängen för att ta på sig sin uniform och gå till jobbet.

Det är som att den tunnare luften, som finns 800 meter över havet, sakta men säkert kväver henne. Att ständigt andas in den tunna luften, känna smaken av vinter, alltid se sina kollegor, höra hur man ska bete sig både på och utanför arbetet, gör livet så mycket svårare än vad det egentligen behöver vara. Eller ligger orsaken verkligen där?

Man kunde tro att livet alltid var som på en dans, med tanke på hur mycket hon egentligen hade. Livet är visserligen en dans, hon måste bara lära sig att uppskatta tonerna som hon ska dansa efter.