Nu startar jag bloggen igen. Anledning? Jag behöver verkligen skriva lite svenska för mitt språk börjar förtvina, sakta men säkert. Sedan behöver jag verkligen bara skriva, få bort lite av den överflödiga stressen som jag känner.

Nobody said anything was easy. Nu har jag bott här i London i cirka sju månader, av dessa sju månader har jag jobbat på b@1 i fyra månader. Plötsligt står allt still. Jag vet varken ut eller in fast egentligen vet jag vad jag vill göra och kommer att göra. Det är dock oerhört läskigt... För första gången så känner jag inte en 100% säkerhet i det jag förmodligen kommer att göra. Bambi på hall is, jag vinglar fram, men fortfarande så måste jag dit.

Av alla mina egenskaper och egenheter är förmodligen en av de bästa och en av de värsta den skuldkänslan som kan innefinna sig hos mig. Den hindrar mig från att göra allt för dumma saker, vilket gör att jag är snäll, men den hindrar mig även från att göra saker för mig själv eftersom jag är rädd för att skada andra.

Har du någon gång träffat en människa som allting klaffar med, då menar jag verkligen allt? Alla de konstiga sakerna du har för dig har av någon anledning denna människa också för sig? Hur mycket ska man offra för denna människa eller är det du offrar enbart för egen vinning?

Jag tror att min hemresa till skell är bra för mig, samtidigt så känns det verkligen som dålig tajming. Men jag antar att allt kommer att falla på plats inom två och en halv vecka då jag är tillbaka.

Fjärilarna i min mage skrämmer mig.

Jag har skaffat Pricilla en ny hatt, Nu ser hon funkie ut!
Jag var vaken hela natten förundrad över vad vacker min roomie är, men han tycker jag är lite av en stalker efterr våran incident. En natt vaknade han när jag hade klättrat upp för att titta på han och jag råkade bli upphetsad och flåsade lite, han låtsas som ingenting men vi vet båda vad som hände.
Jag är lite knäpp!

Borta från berget, borta från hemma, nu i London!

Bartenderutbildningen är inne på dag två och det går väl helt okej. Jag kommer aldrig mer att underskatta en bartenders arbete för det vi får lära oss är tusan inte lätt. Det är plugg på hög nivå. Ständigt trött är jag. Trots att man är i en stad som London, där det finns tusen saker att göra, så hinner man i princip inte göra någonting alls, iaf inte för tillfället.

Just nu roar jag mig med en paus från min inötning av drinkar. Smärta i mitt huvud...........

Aja, back to that!

Hörsssss

Nu har det hunnit hända grejer, jag har sagt upp mig från mitt jobb, bokat bartenderutbildning i London till första mars och just nu sitter jag bara väntar på att få bege mig hemmåt. Varför detta? Jag är fruktansvärt less på att sitta uppe på ett berg, förlora all social kontakt utanför berget, är less på alla människor som kommer upp till berget, super sig fulla, spyr och ser ner på mig som sedan städar upp deras spya.

Okej, nog med bitterheten, huvudanledning är egentligen inte denna utan mer att jag måste göra något nytt, lära mig något nytt, uppleva något nytt. Till bergets rättvisa så måste jag säga att upplevelser finns det fullt av här men jag slutade lära mig saker efter fem månader. Det är helt enkelt dags att dra vidare.

Angående bartenderutbildningen i London så ansåg jag bara att det var rätt sak att göra. Jag har alltid velat bo i London, plus att jag tror att en bartenderutbildning kan ge mig jobb i princip var som helst. Först var mina planer att jag skulle åka ensam, jag bokade utbildningen ensam och hade just och pass smält denna tanke när Elin, Oskar och Sara rusade fram till mig och sa att dom skulle åka med mig! :-) Så under en vecka har renhold på Norefjell fått avhopp från oss fyra, plus två till utöver oss.. Stackars Norefjell och Beate.

Nu till min ursäkt till mina föräldrar. Förlåt mamma och pappa, jag älskar er fruktansvärt mycket, jag lyssnar på er och tar till mig det ni säger, jag tycker trots allt att ni är rätt så kloka. Dock är jag fortfarande i en trotsålder vilket är förklaringen till varför jag har bläckat ner min kropp igen. Yes. En ny tatuering. Puss på näsan från er dotter.

Jag har nästan just fått reda på att Stabaek är här, fotbollslaget som vann norska ligan (fotboll) 2008. Och som alla som känner mig någorlunda bra så vet ni mycket väl vad jag känner för fotboll och dess utövare - KÄRLEK.

Ikväll jobbar jag natt, 20.00 - 04.00. Under denna tid ska jag passa på att spana in alla snygga fotbollsspelare som röjer på afterskin. Muhahaha. Kanske bör jag be Gari att få städa herr-toaletterna istället för honom....hmm..... Tåls att överväga.

Pontus Farnerud mfl, here I come!!!

Det är helt sjukt uppe på konferansen just nu. Det är godis ÖVERALLT, bara för att kraft foods är här på besök. Ni vet, de som har bland annat svenska marabou och norska freia.

Man har skaffat dit växter där man har hängt choklad, stora hinkar med choklad, glass i stora lass, chipspåsar, godispåsar som man lämnar på gästernas rom. Jag upprepar, godis ÖVERALLT.

Det är som att gå in i en filmvärld, typ Pippi när hon går in i godisaffären och shoppar loss, eller Ylva-Li när dom hälsar på i den där underbara dalen, eller varför inte en lite lindrigare version av Kalle och chokladfabriken? (Jag ska försöka komma ihåg att ta en bild på det imorrn).

Just nu är vår frys iaf full med dajmglassar och annan glass. Snart lär skafferiet vara överfullt av andra onyttigheter. OOOO vad INTE bra det är när sådanna här företag hälsar på, underbart gott för ögat, underbart gott för smaken men ack vad inte bra för magen och vikten!

Annars:
Grattis på födelsedagen lillebror Martin och särbo Elin! Hoppas att er dag blir underbar. Puss.

För ett år sedan, i januari, satt jag hemma och funderade på vad jag skulle göra med mitt liv. Jag satt bokstavligen talat bara hemma. Jag lyfte inte ett finger. Min "funderare" togs i form av att se på en massa japanska serier (vilket man kallar för anime).

Tack och lov så uppenbarade sig min och Linns idé, söka jobb i Norge. Så en dag satte vi oss ned och skickade ut våra cv till en massa olika företag. Någon vecka senare avbröts mitt anime-tittande av att Linn ringde. Vi hade fått jobb på ett fem-stjärnigt hotell i Norge!

Någon dag senare så avbröts mitt anime-tittande igen, men nu var det en norsk fyr som ringde. Vi hade fått ett till jobb, vad var det för jobb? Jag har ingen aning. Mina norska kunskaper var väl allt annat än bra just då, men jag hade vett nog att tacka nej iaf.

Nu, ett år senare sitter jag alltså här, på Norefjell i Norge. Mycket har hunnit hända och mycket har hunnit förändras, många månader har trots allt passerat.

Mina norskakunskaper är betydligt bättre, jag ser inte på lika mycket japansk skit och jag tror allt som allt att jag har utvecklats mer än någon kan förstå under det senare året.

Med det sagt ska jag nu ta och offra min hälsa på att ge mig ut i backen. Jag sitter här och är halvkrasslig och extremt uttråkad. Hellre dösjuk än halvkrasslig så att det går över någon gång!

So long people!

Januari 2009


Januari 2010


Ps. Fram till för några dagar sen så trodde jag att vi var inne på år 2011....... ds.

Sådär, nu ska jag starta min blogg igen. Nu ska jag finna de små sakerna i tillvaron och skriva om dem om inget stort kommer att komma.

Så förvänta er en uppdatering snarast.

That's all there is to say today!

Nu pausar jag i bloggen. Om jag inte kan komma med något intressant så har jag inte tänkt att skriva bara för att...... Så, paus. I iaf två veckor. Adios.

Sådär, nu har man fyllt hela 21 år. Jag trodde att det skulle bli mitt livs värsta födelsedag men faktiskt inte. Kim och Jakob bjöd mig på champange och god middag och Sara gjorde en födelsedagskladdkaka, så lätt var det att göra mig tillfreds!

Back från London iaf. Mer info och bilder kommer därifrån lite senare. Tills vidare får ni titta på en film därifrån. En gatu-beatboxare med munspel som vi stötte på i Camden Town!


Efterlyses: Presenten som Aliis gav till Sara som hon skulle ge till mig. Innan den hann nå mina händer så blev den bortslarvad av en viss sambo..... (Som påstår att den har blivit stulen).

Jag förstår inte varför jag har så problem med att uppdatera bloggen, det händer så mycket här just nu men det är som att mina fingrar krampar sig varje gång jag försöker förmedla någon av dessa saker. Why?

Något som dock bör nämnas är att jag är superglad över kommentarerna runt min tatuering - tack till folket!

Annars så har TV3 varit här på galej nu, vilket resulterar i en kommande, mycket stressig, dag. De checkar ut så att de lämnar hotellet klockan 12. Byebye till 250 personer. Problemet är att det samtidigt kommer 250 nya, som ska ha incheck senast klockan 3. Detta betyder att vi har en hel del att göra på en väldigt kort tid. Cirka 18 rum på två personer under tre timmar, det är hårt. Bäddning, strippning, städning, Gode Gud låt rummen vara så gott som orörda!

Amen

Nu är jag väldigt glad. Bra nyhet till berget. Jag älskar dig. Grattis.

Just nu sitter jag här lite smått uttråkad. En ledig dag och jag vaknar klockan 8, fast jag gick och la mig klockan 01. Va fasen är det för stil?! Så, nu sitter jag och väntar på att mina andra lediga kompisar ska vakna upp och vilja umgås med mig. För detta går ju inte för sig, en ledig dag med hyffsat väder, spenderad ensam och inomhus? Nej säger jag! Snowracer snarast!

Framtid: I morgon bär det av till Oslo för diverse äventyr. Inhandlas: Julpynt, liggunderlag, maskara, skor och andra onödiga saker.

Simma lugnt!

Igår var jag anställd som barnvakt genom hotellet, idag är jag anställd privat som barnvakt åt samma unge. Jag sitter tre timmar och tittar på die hard 4 medan ungen ligger och sover, detta för endast, ynka, 500 nok.

Denna familj, mamma och dotter (samt sonen som jag vaktar), verkar faktiskt tycka om mig. Jobberbjudande som nanny till nästa vår har iaf lagts fram och jag måste erkänna, jag är lite lockad.

Nog om det, i torsdags såg jag Style klinka på sin keyboard - ni vet, style som har gjort "vill ha dig i mörkret hos mig". Ikväll ska jag på afterskin med detta i min åtanke.

Tss.

Det känns lite knas det hära, jag har blivit dålig på att uppdatera bloggen - igen. Det som är knas med det är att jag trots allt har haft saker att skriva mest hela tiden, för tro mig, här händer det grejer.

Bra saker:
Åkning med min nya bräda.
Liftarna står snart klara.
Jag har tjötat med donkeyboy.
Tid för att tatuera sig är bokad.
Min mysmänniska har kommit tillbaka.

Dåliga saker:
Min minisk är dum i huvudet.
Allt stämmer inte överrens med ledningen.

Det positiva överväger just nu det negativa! Life är trots allt good.


Donkeyboy - ambitions.

Igår, när jag jobbade natt, så hände det grejer. Kabarégrupp på besök och en hel del showande. Bland annat en mängd fyverkerier. Tänk er, uppe på ett berg, omgiven av mörken, massor av fyverkerier. Underbart. Så kommer min nyårsafton se ut, pepp pepp pepp pepp.

Annat: Tatuering snart?

Slutligen: Tiny-winy fråga. Hur galet är inte detta arbetspass: Start 10.30, slut 05.30. 19 jäkla timmar. Jag förstår inte hur Calle-j klarar av detta.

En vis kvinna sade en gång till mig; skriv när ditt hjärta blöder, skriv när ditt hjärta brinner, skriv när ditt hjärta inte alls känner.

Min fråga var då; Vad är poängen med att jag skriver, mitt hjärta blöder desto mer, mitt hjärtas flammor blir allt större och all den likgiltighet jag känner biter sig fast i mig.

Sant, fick jag då till svar. Men vid något tillfälle har ditt hjärta förblött, brunnit upp och likgiltigheten du känner har gått över till en känsla. Med din penna och ditt papper påskyndar du processen och sakta men säkert så börjar ditt livs klocka att slå i ett makabert lugn igen.

Som den masochist jag är vill jag icke lära.


Smyckena som ska bli mina - mumma.