åå.

Nu sitter jag här med Darwin igen. Det är lika jobbigt att ta tag i arbetet som vanligt. Förmodligen kommer jag att titta på lite Eyeshield 21 och How I met your mother istället. Jag känner mig nästan för väl. Det skulle vara kul om jag kunde överraska mig själv någon gång, men icket. I'm like I've allways been but older.

I onsdags var jag glad för att jag hade fått se alla mina serier och igår var jag förbannad. Why? För att några anonyma jävlar trakasserar min kompis blogg. Hur mogen är man om man någon gång då och då går in och lämnar förolämpningar i form av idiotiska kommentarer?! Hur mogen är man om man inte kan stå för det man säger om man är så pass elak som de är?

Jag har inget emot att folk lämnar anonyma kommentarer, de gör mig bara nyfiken. Men om folk skulle börja lämna elaka kommentarer och inte våga stå för det de skriver så skulle jag bli sur. Det är barnsligt och ryggradslöst. Det är så mycket lågvattennivå på det att jag vill kräkas.

Allt jag säger och gör bör åtminstonde backas upp av mig själv.


Dagens fråga: Jobbar inte människor/går inte människor skola på fredagar?


image31

Gaah

Ååh.. Glädje inom mig! Jag sitter här i mina nya, grå, supersköna mjukisbrallor och har just slutfört ett "seallanyaavsnittsomkommerutavseriernaduser" marathon! Kan det bli bättre? (det självklara svaret är egentligen ja men just nu låtsas jag inte om det).

Varför är jag så fascinerad av serier? För att jag kan sätta mig in i dem. Det kanske låter fånigt, det kanske till och med är fånigt, men jag njuter av det. För ett tag är jag kär, arg eller glad, beroende på karaktärerna i serien. När avsnittet är slut så är jag jag igen, nyfiken över hur jag kommer att känna när jag ser "the next episode".

Njutningen att låtsas att man faktiskt inte är sitt gamla vanliga jag kan vara rätt stor. Misstolka mig inte, jag gillar den jag är, samtidigt så skulle jag vilja testa på att vara någon annan, eller i alla fall uppleva någon annans känslor. Genom att titta på en massa serier så kan jag tillfälligt fylla de tomrum som jag anser att mitt liv för tillfället har.

Tvisten: Om jag inte skulle se så mycket serier så kanske jag skulle kunna pallra mig ut och hitta konkreta saker som faktiskt kan fylla tomrummen under en längre tid. Tyvärr är jag inte så bra på att ta för mig på de områden som behöver fyllas.


Endast det man är medveten om kan man förändra.

image30

Flitiga Sandra

Jag är så oerhört duktig just nu (eller jag var duktig före just nu när jag bestämde mig för att blogga, efter just nu kommer jag att fortsätta vara duktig). Så vad gör jag? Jo, vår examensuppgift i historia, B kursen. Jättekul, not. 

Charles Darwin, vem var han och vad var hans teroi? Blablabla. Intressant men uttröttande. Han trodde vi kom från aporna vilket en stor del av vetenskapen anser är korrekt, vilket jag antar att en stor del av dagens ungdomar tycker låter vettigt.

Trots vetenskapliga bevis finns det dock människor som inte alls håller med om detta. De som t.ex. tror på skapelseberättelsen kan ju inte tro på att vi härstammar från någon apa? Det vore ju som att smutskasta sin egna tro. De måste alltså tro lika lite på att vi föddes som schimpanser som jag tror på att Gud skapade världen. 

Detta gör att jag börjar tänka i jobbiga och komplicerade banor. Hur kan någon tro på något abstrakt så pass mycket att de bortser från de konkreta efterlämningarna, som gör att deras abstrakta teori inte riktigt håller. Inte för att jag förkastar folk som tror på Gud och bibeln, jag har bara svårt att förstå hur de kan göra det.

Magda säger
"Jag önskar att jag kunde vara dig för en dag och göra läxorna, du är som så snabb och bra på sånt"

För alla er som tror att jag fixar mina läxor med en klackspark, det gör jag faktiskt när jag väl gör dem. Det är vägen till att göra dem som jag tycker är jobbig. Så när ni får för er att ni vill byta liv med mig för en dag, beware. Jag är chipsoman, datanörd, sportnörd, jag gillar att titta på anime och andra serier, är sällan ensam och är samtidigt väldigt lat. Tiden som blir över till skolarbete är ytterst liten. Den tiden utnyttjar jag dock genom att skriva väldigt snabbt på mitt tangentbord, för jag är en väldigt snabb skrivare, och genom att spåra i skallen!


Muhahahaha is the favorite sound in my ears!

Sömmerskan

För några månader sen fick jag för mig att jag skulle sy min egna studentklänning. Why? För att jag är kreativ, gillar att rita kläder och jag vill ha på mig något som inte någon annan har på sig. Förra veckan sydde jag ett prov i ett gammalt lakan och igår sydde jag the real shit.

Hur gick det? Jag är iaf rätt nöjd med mig själv. Ha ha ha. Synd för er alla att ni inte får se hur den ser ut, även om jag nu skulle kunna ladda upp en bild. Jag vill ju inte att någon där ute ska kopiera mitt mästerverk! För bara så att ni alla vet, ni skulle vilja kopiera den ;-)

Boring inlägg iaf. Men jag kan ju inte alltid skriva roliga saker. Nina tvingar mig att skriva det jag skriver just nu, eller inte ordagrant men hon tvingar mig att skriva ett inlägg. Nina är våldsam och jag är rädd för henne, så därför lyssnar jag på henne.


VIKTIGT: Låt er inte luras av att hon ser söt ut, jag lovar, hon är djävulens avkomma! MUHAHAHAHAHA
Dock gillar jag, och folk i allmänhet, henne skarpt!

Obejktum kvatritatum



Objektum kvatritatum. Vem gillar inte att folk ger en komplimanger? Vem gillar inte när folk visar uppskattning genom att smeka en på armen eller nypa en lite i sidan?

Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillar det, av någon anledning tycker jag dock sämre och sämre om det. Varför? För att folk inte ger mig en chans till ett andra intryck. Det är självklart trevligt när någon smeker en på armen, det skulle kanske vara trevligare om personen som gör det skulle visa mer än fysiskt intresse genom att till exempel prata.

Igår sa en kille till mig "Fan vad snygg du är" (Sandra lycklig), varpå han vänder sig till sin kompis och fortsätter "Henne kan du ju dra hem ikväll" (Sandra inte lika lycklig längre).

Okej, jag är inte direkt förvånad över att folk som är ute, onyktra, tänker i de banorna. Men fortfarande så är jag mycket mer än vad jag ser ut att vara, oavsett om jag betraktas som ful eller snygg, jag är bara less på att folk inte orkar bry sig om vad jag egentligen är för typ av människa.

Observera: Nu pratar jag som om att alla människor inte bryr sig, vilket inte stämmer, men det är alltför många som inte gör det. Av någon anledning känner jag mig mer och mer som ett objekt trots jag är så långt bort ifrån ett objekt som man kan vara.

BTW:
Jag drömmar så konstiga drömmar. Eller egentligen är de inte jättekonstiga, jag kan som nästan läsa av vad de handlar om. Tror jag iaf. Dock gillar jag dem inte. Helheten fungerar medan detaljerna inte gör det.

Forgive me.

Förlåt Nina-Plina-Flina, oh du trogna läsare, jag var lite segare med mitt nya inlägg än vad jag hade tänkt att vara.. Tyvärr måste jag göra dig besviken genom att säga att jag faktiskt inte har några djupare tankar just nu än sängen.

Innan jag började tänka på att gå i säng hann jag faktiskt tänka en hel del, även om dessa tankar inte heller var så djupa så var de iaf tankar. Av någon konstig anledning så bör faktiskt mina tankar kunna ta plats i min blogg.

Idag har jag iaf blivit bjuden på lunchbuffé på Tatung och ätit ALLDELES för mycket, vilket resulterade i att jag inte orkade någon middag. Det resulterade i sin tur i att jag blev hungrig senare på kvällen och var tvungen att baka en äppelpaj (med bossebo) och käka upp den. Efter detta blev jag även tvungen att käka lite chips.

Dagens kloka tanke är alltså: ÄT INTE SÅ FÖRBENAT MYCKET TILL LUNCH! Ni märker ju själva hur många onyttigheter det resulterar i. Onyttigheter resulterar senare i viktuppgång vilket jag hoppas kunna undvika.

Bara för att jag berätta något mer så blev jag bjuden på mat på Tatung i onsdags också, denna gång var det dock middag. Västerbottensostgratinerad fläskfilé med bearnesås och till efterrätt friterade bananer med glass. Gaaaah, galet gott.

Tack till: Renée och Frida och mamma och pappa för att ni bjuder mig på mat istället för att jag ska behöva köpa den själv!

London

Should I stay or should I go

Folk säger alltid "lev i nuet". Visst skulle livet vara lättare om man kunde göra det utan en tanke på vad som ska komma härnäst. Samtidigt går ju lite av livet ut på att fatta beslut och välja sin framtid. Som filosofen Kierkegaard sa, det är när vi står inför ett val som vi verkligen lever. Varje val vi gör kommer att påverka vår framtid vilket jag tycker gör det komplicerat att leva i nuet.

När man närmar sig studenten står man plötsligt inför val som inte alls liknar tidigare val. Livet har egentligen varit rätt utstakat fram tills nu. Visst, man har fått ta viktiga beslut tidigare i livet, till exempel valet av gymnasielinje, men att gå ut grundskolan och gymnasiet är nuförtiden en självklarhet.

Man ska ju alltid fråga sig själv vad man vill göra, men vad händer om man vill göra väldigt mycket? Jag vill hinna resa, vilket betyder att jag måste tjäna pengar först, vilket tar tid. Jag vill flytta hemifrån, vilket också kräver jobb och pengar. Jag vill även plugga, innan jag blir för gammal för ett riktigt nice studentliv, men det kräver att veta vad man vill plugga till och helt ärligt så har jag ingen aning om vad jag vill bli.

Just nu har jag ett jobb på kappahl, inte fast anställning men fortfarande får jag jobba så pass mycket att jag skulle kunna flytta hemifrån. Vill jag resa så kan jag inte flytta och vill jag resa så finns det en stor risk att jag förlorar mitt jobb. What to do with my life? Av någon anledning förväntar jag mig så väldigt mycket av livet och det känns som att jag kommer att ruttna om jag måste stanna här.... Ruttna låter inte så lockande, men en resa utan en resepartner låter inte heller så lockande.

image27

The Clash - Should I stay or should I go?

Rendition

Hur kunde jag typ inte blogga förr? Nu när jag har fått in det i mitt dagliga system (som består av att äta, sova och se på serier) så är det ju inte så himla jobbigt längre! Jag skulle nog till och med kunna kalla bloggandet för roligt. Men då är ju min humor lite sisådär, hö hö.

Sedan har jag ju på denna korta tid fått fler läsare. Av någon anledning var det inte så många som följde min blogg när jag skrev ungefär en gång per kvartal... Alltså är det kanske inte så konstigt att besökarantalet har ökat. Hur som helst gör det mig iaf tillfredsställd, inte för att mina ord är viktigare än andras men för att de är viktiga för mig, även om jag inte alltid skriver vettiga saker.

Dagens vettiga förslag till er alla är dock att gå på bio och se på filmen "Utlämnad" (orginaltitel "Rendition"), för att göra förslaget ännu vettigare så bör ni passa på att köpa smörpopcorn!

Kort resumé: Filmen handlar om tortyr, terrorism, självmordsbombare och det bästa, delar av USA:s regering som handlar helt galet fel! Man får en inblick i några olika människors liv vars öden slutligen flätas samman.

Se den! Om ni inte gillar den så har ni iaf sett en amerikans film där man inte framställer USA som den stat som alltid gör rätt. Tycker ni inte att det låter intressant nog så säger jag återigen smörpopcorn!

image26
Your poison........

Hair

Sådärja. Nu har det gått en dag sedan jag lät två frisörer klippa av mitt hår. För vet ni vad, det blev faktiskt kort och rött, eller, kopparblond kan man nog kalla färgen. Dock var det oväntat att jag skulle få rosa/lila under min lugg. Det var en surprise. Vad är den exakta känslan då?

1. Jag ser fortfarande ut som en tjej, vilket är bra.
2. Jag gillar färgen, drömmen är ju att vara naturligt rödhårig.
3. Jag hade inte valt en asymmetrisk bob själv men jag kan leva med den, jag är rätt cool iaf.

Tidigare i mitt liv, då menar jag för några månader sen, så ville jag inte ha kort hår. Det skrämde mig. Jag har nämligen hört att folk, då menar jag killar i allmänhet, inte uppskattar tjejer i kort hår. Jag gillar att bli uppskattad. Men jag har kommit fram till att den enda pipa jag ska dansa efter är min egen. Vem vill bli uppskattad bara för hur man ser ut men inte för vem man egentligen är?

Just nu är jag iaf korthårig, deal with it or don't. Im dealing with it..... :-P

image21image23image24image25

Jag var för övrigt, för er som vill veta, klantig och brände mig när Nina och jag bakade JÄTTEGOD kladdkaka idag, smärta. För er som vill veta ännu en sak; Den som nyper och jäklas med min lillebror kommer jag personligen att straffa, även om han förtjänar att jäklas med så är det bara jag som får göra det! (aggressivt fejs)

Eleanor Rigby, picks up the rice in the church where a wedding has been
Lives in a dream

Waits at the window, wearing the face that she keeps in a jar by the door
Who is it for
All the lonely people
Where do they all come from?

Den egna trendbrytarn!

Hör och häpna gott folk, jag har alltså varit ut på Balzac varje helg sedan början av januari. Igår bröt jag trenden, jag struntade i att gå ut!

Hur känns det idag då?

Jag känner mig 60 kr rikare, mer utsövd (jag kom hem cirka en timma tidigare än vad jag brukar göra), mindre skräpmatig eftersom jag inte åt någon pommes, som jag för övrigt älskar att äta! Kort sagt känns det rätt bra att jag inte gick ut. Nöjd.

Så, what to do today? Hör och häpna igen, jag ska klippa mig och färga håret! För er som inte är medvetna om det så ändrade jag mitt hår helt och hållet för cirka en månad sen, men nu är det dags igen. Hårmodell på huvudsaken så denna gång är allt gratis. Jag gissar på att jag kommer få rött hår och bli korthårig, but that only the future can tell.

image19image20












Mörk före, ljus efter.

Jag hoppas förresten att alla förstår att jag inte har varit onykter varje gång jag varit ut, det skulle ju nästan ha gjort mig till en liten smygalkis!


Enough now.

EHH

Galet arg. Har ni varit det någon gång? Jag var det senast idag. Självklart var det inte till min fördel, om det nu brukar vara det när jag är galet arg.

Naturprov, plugga från boken och anteckningar. Me don't have any anteckningar. Så jag frågade min lärare om de som var viktiga...... Konstigt att andra anteckningar kom på provet och inte just de jag hade fått.... Hm......

Jag önskar att jag kunde säga att jag är en stjärna på natur, men nej, icket. Jag gillar inte natur, iaf inte natur med vår lärare. Jag hade säkert kunnat räkna ut en fråga, som lärar'n nästan berättade svaret på, men jag kokade och kunde inte koncentrera mig så jag gav blanka tusan i det.

Dock ångrar jag inte att jag blev sur, jag ångrar inte heller mitt lilla personliga meddelande i slutet av provpappret, däremot ångrar jag att jag inte klagade lite mer medan jag höll på och att jag inte räckte fingret till *Hmpf* på vägen ut ur klassrummet!

image17

För övrigt har jag slösat pengar idag - ovanligt. Men jag har just hört att jag ska få igen cirka 2 000 på skatten så det gör inget! :-D

"When I grow up, there will be a day, when everybody has to do what I say"

Och världens sämsta pluggare går till....

Okej, nu tar jag kanske i lite, jag är nog faktiskt inte världens sämsta pluggare. Jag går ju trots allt SPID = det finns folk som är sämre än jag på att plugga. Dock är jag väldigt bra på att bestämma mig för att ta tag i plugget men inte göra det, antingen fastnar jag framför datorn och bränner ut en cd-skiva till kappahl eller så somnar jag på mammas och pappas säng. Trots detta klarar jag mig rätt bra. Bra gener och fint smile till lärarna - muhahaha! (evil laugh)

Ämnesbyte
Idag på jobbet kom jag utsökt att tänka på en händelse som ägde rum för någon vecka sedan, även den på jobbet. Och bara för att förgylla detta moment, det enda moment som jag kan komma på då jag har varit med om något riktigt pinsamt, så måste jag berätta om vad som hände.

Jag jobbade uppe på "Body zone" då en kvinna var på väg ut ur affären, när hon gick började larmen tjuta och hon höll uppenbarligen inte i någon kasse eller dylikt = Inga kläder med kvarglömda larm. När hon testade gå ut igen så reagerade inte larmet. Varpå jag frågar henne, med flera kunders uppmärksamhet riktad mot mig. "Har du mobil på dig?" När hon ser lite oförstående ut fortsätter jag med att säga: "Du vet, ibland så kan mobilen ge utlösning".

Knäpptyst.

Schlagerskit

Okej, helt ärligt finns det inte så mycket som är värre än schlagerlåtar. Även om dessa extremt, väldigt jobbiga låtar inte längre är typiskt schlager så finns det alltid något de flesta har gemensamt - de är dåliga.

Jag måste klaga. Inte på mitt jobb, Kappahl är nice MEN, jag måste klaga på musiken som spelas där. Dag ut och dag in i cirka två veckor har jag alltså lyssnat på bidragen till den senaste melodifestivalen. När jag ser fram emot att Amy Daimonds låt ska komma så är det något som är allvarligt fel.

Förstår ni hur svårt det är att jobba med harmoni när man lyssnar på en låt som "Kebab pizza". Eller varför inte "I love Europe" som nog är en av de smörigaste låtar som någonsin gjorts. Det mest tragiska är att jag kan texten rätt bra och att jag kommer på mig själv med att ibland sjunga med. Urgapurgaburga.

image15
Förändring säger jag och det ska det bli. Jag ska, innan måndag, ha fixat en bra skiva till Kappahl så att man kan lyssna på musik som inte gör att man vill ta livet av sig!


Ingen är så rå, så hård och full av ondska att ej musiken ändrar hans natur.


Musse Pigg

Fashionlion... Är jag? Hm.. Inte värst men lite. Jag måste dock erkänna att jag gillar snygga kläder och fina saker och att jag vill ha mängder av dem (och förmodligen har en hel, hur snygga/fina sakerna är kan man diskutera) . Jag gillar även att bläddra i modetidningar.. Lite inspirerad av att shoppa blir man ju faktiskt.

När jag första gången läste att Musse Pigg tryck hade blivit modernt så blev jag överlycklig. Musse Pigg och andra tecknade figurer väcker barnet i mig, som ieförsig aldrig sover vidare djupt. Hur underbart är det inte att få gå omkring i tröjor med barntryck fast man egentligen inte betraktas som ett barn längre?

Av någon anledning är det många som fastnar vid att agera "vuxet" när man har kommit över en viss ålder. Det är klart att man måste mogna och bli vuxnare men inte förtrycka barnet i sig själv. Att göra det är för mig som att visa att man inte har kommit så långt i livet som man tror att man har.

Kommer ni ihåg hur många bekymmer ni hade när ni var små? Förmodligen inte, de flesta barn är nog rätt bekymmerlösa.
Barn: "Snö, vit, smaka, mums." Vuxen: "BAKTERIER, DU KAN BLI SJUK, SLUTA!!!!"

Ju mindre bekymmer man har desto lättare blir ens sinne. Varför försöka radera den tid som är ett av livets gladaste?

Jag menar inte att alla ska köpa Musse-tröjor för att visa att de faktiskt också kan slappna av som ett barn, det finns ju faktiskt andra tröjor man kan köpa. Som jag som har en Snurresprätt- och en tweetytröja! Skämt å sido. Jag gillar barn, barn är coolare än vad vi "äldre" människor är, om jag nu får kalla mig själv för äldre. Lär er av dem.

(Förresten gillar jag att folk kommenterar, det är lite kul. Jag gillar även kommenterarena jag får, Hey Jude är kung och man kan lära sig mycket av finfina citat)

image14
Min nya klocka, självklart tillägnat barnet i mig^ tsss...


Att alltid vara en smula barn, det är att vara vuxen.

Att vi på nytt skulle bli som barn är att begära för mycket. Men vi kan försöka förhindra att våra barn blir som vi.

Hmpf..

Innan jag skriver något annat måste jag berätta att jag har blivit måttligt störd de senaste dagarna. Nu när jag väl har bestämt mig för att bli en regelbunden bloggare så har det inte fungerat att skriva nya blogginlägg. Just typiskt.. Är det ett tecken på att jag egentligen inte borde göra detta? Om det nu skulle vara så planerar jag att screw:a tecknet, jag har tänkt att blogga iaf! (evil laugh)

Vad har jag att skriva idag då? Vad vill folk egentligen veta?

Inte direkt världens svåraste fråga, folk i allmänhet vill nog egentligen veta allt och lite till, fast de ibland när de vet allt och lite till önskar att de inte hade vetat något alls.

I vissa skeden av livet så måste man göra ett val, put up a fight or don't.. Jag är nog en sån människa som väljer att sitta av saker som jag ibland tycker är för svåra, många gånger för att skydda mig själv från olika typer av skada, eller rättare sagt för att skydda mig själv ifrån att utsättas för risken av olika typer av skada. Men det är så sant som det är sagt, ger man sig inte in i fighten kan man inte heller vinna.

Och vem gillar inte att vinna? Jag själv jag älskar att vinna och kan förmodligen vara en rätt så odräglig vinnare. Men vem gillar att förlora? Om jag är en odräglig vinnare så är jag en tusen gånger sämre förlorare. Att förlora eller att vara dålig på något är två saker som jag inte riktigt kan hantera (vilket betyder att jag egentligen borde ha en jobbig stund just nu eftersom jag just erkände att jag är dålig på att göra de båda sakerna^).

Den skada jag får i en fight som jag förlorat är den skada som jag orsakar mig själv genom att förlora, genom mina egna tankar. Min rädsla för att förlora och för att vara dålig gör att det blir svårare för mig att lyckas. Fast nu är jag lite av en optimist, jag tror på mig själv och är även väl medveten om många av mina brister. Someday guys, you will be able to play games with me, without getting a annoying loser next to you! Förresten så menade jag inte fysiskt fight när jag sa fight, inte denna gång iaf.

Det svåra med livet är alltså egentligen inte att vinna utan det är att klara av att förlora. Lär man sig det så är det få som kan fälla en längst vägen och man kan obehindrat ta sig framåt, det enda som sätter stopp för en är en själv.

RSS 2.0